Well, något liknande som Admin, förstod att jag måste gå till psykiatrin med problemet, men det var primärt för att få något att sova på. Led av svår sömnbrist pga mitt jobb, med rullande treskift och bytte tider varje vecka. När jag kom in hade jag börjat få hallisar och när läkaren lade in mig på avd, blommade hela skiten ut och det blev djävligt.
Det är i dagarna 41 år sedan och jag hade sjukdomsinsikt från början och en medpatient frågade mig efter 3 mån vad jag trodde jag hade för diagnos. Schizofreni sade jag och jag var den förste att säga det och hon som var lärarinna för en småskoleklass rös och såg inte glad ut. Hon hade förövrigt tapetserat sitt rum med teckningar från barnen. Hon var vad man då kallade det manodepressiv. Efter 6 mån fick jag diagnosen Schizofreni syndrom, vilket är när man ser olika tecken på Schizofreni. Numera står det nog Paranoid Schizofreni i journalen.
Jag bodde ihop med en tjej i 13 år och mitt villkor för det var att hon och jag inte skaffade barn tillsammans då hon också har en psykiatrisk diagnos. Den ligger i släkten hos tidigare generationer och jag vill inte sätta ett barn till världen med samma helvete som jag haft med Schizofreni.
Vi skaffade hund istället och han är djupt saknad.
Annars en kvinna som har redan tillverkade barn, är ytterst välkommen! Med barnen!
