Hantera en mytoman?

Jocke skrev: Naj, då har vi helt olika erfarenheter av mytomani! Nej, en mytoman gör sig medvetet märkvärdig, utan att vara helt ödmjuk. Men dem har viss empati, men, ja dem kanske spelar på sin manlighet? Jag vet inte om det är möjligt med en kvinnlig mytoman? I dagens läge kanske? Men då är dem nog märkta av sjukdom?

Nu börjar du yra.

Det här fabulerandet kan inte det bero på alkoholskador på hjärnan eller skador av andra droger.

Ditt påstående stämmer ganska precis in på en f.d original i min hemstad, denne är numera död, men var miljonär under slutet av sin levnad. Men felet i ditt resonemang är att denne ska ha varit en mytoman, tvärtom, han var mycket intelligent, så pass att det slog över och att han började med förnedrande sysslor i andras åsyn. Denne var utan tvekan en eremit, men den här stan har haft minst fyra beryktade original under åttio och nittio-talet.

Men jag skulle inte vilja säga att ngn av dem var en mytoman, tvärtom folk älskade att retas med en gammal original här istan. Pratade med denne en gång
och skjutsade denne till busshållplatsen från en bensinmack som har öppet dygnet runt. Det märktes litegrann av att han led av en hjärnskada, men annars var han snäll och som vilken annan person som helst. Ta t. ex serien hem till byn, där en original medvetet kallades för byfånen, för att han uppförde sig lite speciellt och hade lite originell stuk över sin klädsel. Men han kan ha varit en person som man har velat påskina var en mytoman?

Nä. Då är det konfabulationer.

Har ni inte själva tagits för mytomaner när ni inte lever upp till fördomar? Så har det varit för mig i alla fall.

Har för mig, att tomma ord kan tas för mytomani, är det så?