Då jag nu för tiden läser texter om Sigmund Freud och Psykoanalysen, verkar de flesta experter vara negativa till både Freud som person och som kunnig inom det själsliga sjukdomsområdet:
[url:34bme6if]http://www.svd.se/nyheter/inrikes/freud-fortsatter-att-vacka-kanslor_314800.svd[/url:34bme6if]
Här är en noggrant skriven text som reducerar Freuds bedrifter till i stort sett ingenting, och om, någonting, då något övervägande negativt:
[url:34bme6if]http://www.rpkab.se/Freudartikel.htm[/url:34bme6if]
Då jag nyligen såg en film som handlade om Carl Gustaf Jung, Sigmund Freud och deras familjer, älskarinnor och patienter, ja, det är svårt att dra någon klar skillnad vem som tillhör vilken kategori, verkar allt det "vetenskapliga forskandet" ske impulsivt, spontant eller med ett känslomässigt engagemang som inte borde gå att kombinera med den "känslokalla" psykoanalysen.
Så då har jag frågat mig själv vad det egentligen var som Sigmund Freud var ensam om att upptäcka? Och har det, sedan i början på 1900-talet, uppstått något etablerat och bestående, som också framtida generationer människor kommer att ha användning, nytta och glädje av?
Själv fick jag mitt "psykiska uppvaknande" med Artur Janovs bok "Primalskriket". Och med den boken uppstod en hysteri kring "Primalterapin" och, också, psykoanalysen och psykoterapin.
Nu, senast kring boken om Thomas Quick, av Hannes Råstam:
[url:34bme6if]http://www.svd.se/kultur/litteratur/rattsstaten-star-naken_7419530.svd[/url:34bme6if]
började man också på allvar kritisera Objektsrelationsteorin, som också har sin grund i Psykoanalysen och Sigmund Freuds teorier om barnets sexuella utveckling. Som blev mycket omdebatterat i samband med böckerna av den schweiziska psykoanalytikern Alice Miller. Som ledde till att Nicklas Rådström skrev en pjäs som sedan Susanne Osten satte upp på Unga Klara: Hitlers Barndom.
Och, ungefär samtidigt, skrev Barbro Sandin en bok, "Den Zebrarandiga Pudelkärnan", om hur hon hade använt Psykoanalysen som metod för att bota "Tokfursten", Elgard Johnson, på Säters Sjukhus. Där senare Thomas Quick skulle hamna.
Men inom skönlitteraturen och konsten har Psykoanalysen haft en oerhörd betydelse, för t ex Surrealisterna i Frankrike, med André Breton som självutnämnd ledare. Men man började också tolka t ex Franz Kafkas romaner efter psykoanalytisk behandlingsmetoder. Och snart blev orden "medvetenhet", "omedvetet" och "undermedvetet" populära i de mest skilda sammanhang. Till det kom också Aldous Huxleys bok "Doors of Perceptions", eller Stanislav Grovs teorier som byggde på användandet av LSD och andra hallucinogener, t ex Mescalin. Som blev uppmärksammat ännu mer då den amerikanske antropologen Carlos Castañeda kom med sina böcker om schamanen Don Juan. Som vidareutvecklades av Michael Harner i hans bok om schamanism: "Schamanens Väg".
Vilket i sig ledde till en ny väckelserörelse inom New Age; då man drog paralleller mellan Sigmund Freuds Psykoanalys, C G Jungs Psykoanalys, och en slags mytisk föreställning om Människans Inre Världar. Och med det vaknade också intresset för konstnärer och författare som använt olika slags metoder, droger och konstnärliga verksamheter, för att tränga in i Människans och Mänsklighetens Okända. Antonin Artaud, Henri Michaux och Jerzy Grotowsky:
[url:34bme6if]http://en.wikipedia.org/wiki/Jerzy_Grotowski[/url:34bme6if]
Som utgick från teorier om hur olika naturfolks och ursprungsbefolkningar använde riter och ritualer för att förmedla vishet och tyst kunskap till de som skulle initieras in i medvetenhet, religion eller djupare kunskaper om Människan, Naturen, Verkligheten och Universum.
En som också väckte mycket uppmärksamhet, var Margret Mead:
[url:34bme6if]http://sv.wikipedia.org/wiki/Margaret_Mead[/url:34bme6if]
Och hennes make Gregory Bateson:
[url:34bme6if]http://sv.wikipedia.org/wiki/Gregory_Bateson[/url:34bme6if]
Och mycket av dessa teorier ingår också i en slags Alternativrörelse, där Positivt Tänkande, New Age, Miljörörelsen, Feminismen, HBT-rörelsen, Mindfulness dvs Medveten Närvaro, Trädkramande, Giftfri mat, UFO-rörelsen m m, blivit till stora, mer eller mindre, oorganiserade nätverk, där det ofta uppstår rykten och myter, eller Richard Dawkins "memer",
[url:34bme6if]http://sv.wikipedia.org/wiki/Mem[/url:34bme6if]
Och där det är svårt att finna riktig faktagranskning, inga riktiga angivna källor, vaga studier med subjektiva forskningsmetoder, och en hel del känslobaserade associationer, som t ex att Kvantfysiken "är bevis för" att olika fenomen som hör hemma bland vidskepelsen, "faktiskt stämmer".
Det finns ju sedan en hel del annat som gränsar till Sigmund Freuds Psykoanalys, som t ex vittnespsykologi, som vid Styckmordsrättegången:
[url:34bme6if]http://sv.wikipedia.org/wiki/Da_Costa-fallet[/url:34bme6if]
Då man använde sig av vittnesmål från en liten flicka, som vid händelsen bara skulle ha varit ett och ett halvt år gammal.
[url:34bme6if]http://www.expressen.se/kultur/monica-anjefalt-10-skal-att-alska-freud/[/url:34bme6if]
Själv tror jag att Sigmund Freuds, och andra psykoanalytikers, största bedrift var att införa Berättelsen i olika diagnostiska sammanhang. Utan Berättelsen, och Berättaren, dvs Patienten, blir alla fakta bara löst sammanfogade, utan att någon varken frågar Hur eller Varför. Och Psykoanalytikerns roll blir då följdaktligen att vara Den Aktive Lyssnaren. En viktig uppgift som är mer eller mindre bortrationaliserad idag. Men som kanske har ersatts av filmer, internet och nätverksverksamheter istället.
