Jag tycker inte att det är någon mening med att skriva långt, om jag kan förklara vad jag menar med ett par rader. Jag har förstått att om man är akademiker ska man tröska igenom allt gång på gång. Jag läste ett arbete som min systerdotter ville ha rättat.
Att säga att vissa skriver på ett likadant vis utifrån diagnoser går inte! Jag känner flera som lever med AS som skriver kort! Jag har ADHD och jag skriver långt listan kan göras hur långt som helst på exempel att det fingerar inte att generalisera grovt dom flesta gånger, men såklart finns det undantag men det kan vara slumpen som avgör eran bedömningar eller andra orsaker som har alltså inget med verkligheten att göra!
Jeg er nok en slags Narcissus, fordi jeg er kognitivt splittet. Da får man et bisart selvbilde. Derfor kan man heller egentlig ikke ha venner på likefot.
Asperger skriver långa texter om sina symptom och diagnoser. Vid vanlig autism kan man också skriva långt, men man är bara intresserad av sina egna trådar. Vid psykos kort text, anklagelser och förbannad.
