Marina Sångängel har bestämt sig för att hoppa av från folkhögskolan och förklarar sitt beslut på RSMH-bloggen.

Trots allt känner hon att hon fick lära sig massor om att höra till och bli accepterad för den hon är.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Det framkom ej i släktundersökningen på min pappas sida neandertalarbiten, men jag gissar att det är som de flesta andra. Det är på min pappas sida som jag är avlägset släkt med Svante Pääbo,
Hur många procent neandertalare är du? Vad jag minns så har din släkt gjort släktforskning med DNA.
Förbannelsen med akademisk utbildning är att man hela tiden skall skaffa sig mer utbildning, trots tecken på att det är värdelöst. De som doktorerat utan yrkesutbildning satsar 5 år utbildning till för att rädda sin tidigare utbildning på 7-8 år. Så korkad är inte jag. Räcker inte mina 10 års akademiska studier med 3 examina till ett vettigt jobb, då blir jag städare. Akademisk utbildning är värdelöst för mig och viktigt att kommunicera det utåt för ungdomen snarare än försöka gömma och skyla över. Nu är inte jag dum för jag är släkt med 2 svenska nobelpristagare Sune Bergström och Svante Pääbo. Visserligen bara 10 % kusin, men en utbildning hos mig stämmer precis med Svante Pääbos pappa Sune.
När man smakat på friheten från utbildning och jobb är det svårt att sätta sig i skolbänken igen. Har själv testat det.
De med garantipension kan tjäna på att jobba, medan jag med hyfsad sjukersättning tjänar inget på att jobba utan tvärtom. Jobben som finns inom psykiatrin i storstäderna kräver att man redan bor där för att det skall löna sig. Man köper inte en lägenhet för 5 miljoner för ett jobb som är egentligen dåligt och som man tröttnar på efter en vecka.
Ja, det är meningslöst att kämpa som schizofren med utbildning och jobb. Problemet då är att man får så låg inkomst.
Utbildning är överskattat och inte en lösning utan ett problem. Det räcker med gymnasieutbildning, men även den var rätt ovanlig när jag var ung. Eftersom alla vill läsa på universitet har lönerna för de som har examen sjunkit till livslönenivån under gymnasienivå. Ingen idé att satsa på det. Sedan kan trivseln var dålig. I mitt akademiska yrke (4-5 års universitetsutbildning) trivdes städerskorna bättre än akademikerna på samma arbetsplats. Varför satsa tid och pengar på sådant? Idag skulle jag bli industriarbetare eller mitt drömjobb trappstädare. Trivsel på jobbet är viktig idag.