In here we fight! Ångest är en mäktig kraft om man kanaliserar den till att göra något bra. Se på Jenny Rissveds nu...hon har fightas mot depression, ångest och ätstörningar. Nu är hon återigen bäst i världen på MTB. Hon vann en världscup häromveckan. Se på orienterarna hur lyckliga de är när de vinner VM. Fightas, kämpar och står i. Tygla din ångest till något bra och positivt. Som STÄRKER HÄLSAN istället för att bryta ner den. Lättare sagt än gjort....många är de som gått under av ångest i beroendesjukdomar.
Bla min mormor. Hon var psykiskt sjuk, alkoholist, benzodiazepinist och klarade inte fighten. Många gör inte det. Det är ett antal självmord varje dag i Sverige. Men fler klarar den. Livets kraft är stark och bakom varje självmord är en själ som kämpat och kämpat och kämpat. Min mormor var 66 år när hon dog och inte orkade mer. Hon hade gjort självmordsförsök innan men det förstod ingen av oss. Hon var inlagd ett par gånger när mamma hittat henne i dåligt skick uttorkad. En gång så läkaren till dem att hon hade vissa substanser i blodet. Tala klarspråk! Hon har försökt ta livet av sig!
Ingen av oss hade kunskaper eller var förberedda. De kunde ha stöttat oss att förstå. Mormors tragiska öde har präglat mig hårt. Jag har sökt hjälp för jag vet hur illa det kan gå. Men jag tycker inte sjukvården varit så bra på att fånga upp en utan det tunga jobbet har man fått göra själv. Skaffa kunskap, reflektera, ventilera, hantera....Det var inte förrän jag var 12 år in i sjukdomen som jag stötte på någon som visade att hon förstod. Det var mycket värdefullt.
Annars tycker jag att kontaktpersonerna helst vill prata om ALLT ANNAT än den psykiska sjukdomen. Verkar inte särskilt professionellt men de är inte mer kompetenta. Tyvärr. Slöseri med resurser när de inte kan mer när de sitter på löner och lokaler. Borde vara bättre verkningsgrad i verksamheten. De borde producera bättre output.
Min erfarenhet är att man får fightas att få hjälp, kunna formulera allt, vara insatt i mediciner och ha kunskap. Som man skaffar sig på biblioteket och på nätet. DÅ vet man vad man kan begära av dem. Men de lever inte upp till vad det är att vara terapeut i psykiatrin. Sjuksköterskorna kan inte det medicinska, det kan läkaren och jag har en bra och följsam läkare....Men jag står för initiativen....baserat på den kunskap jag har..... Terapin står i bästa fall psykologerna för och knappt ens de. Vad kan sjuksköterskorna egentligen? Prata om sina sommarstugor, familjer, resor, träningsskador och träningserfarenheter....Det är vad jag fått av kontaktpersonerna....att de pratar om sig själva. Förutom hon som förstod. Henne hade jag ett halvår sen gick hon i pension. Hon var det jag sökte, kunnig, erfaren och en föräldragestalt.
De andra var i min ålder och då är jag sjukt mycket mer kunnig och erfaren än de varit och är. Tycker psykiatrin är rätt skum när det gäller kompetens. Det finns forskning men de läser inte forskningsrapporterna eller skaffar sig den nödvändiga kunskapen. De borde vara mer kompetenta i sina professioner.
