Kallare än kargil

Nu får du inte missförstå! Du har skrivit gripande texter ikväll och du skriver hur ditt liv som barn förstördes av en peddo! För mig funkar bilderna som en terapi! Många tycker att jag gräver för mycket i det undermedvetna!

Jag besvarar dina inlägg på detta viset som att det är naturligt att fisa, tarmarna är i uppror ibland beroende på vad man ätit!
Jag avreagerar mig både verbalt och i bilder, vilket är melodin till att jag kan må relativt bra i nuläget!

Bra bild Jocke. Den naturliga funktionen på vad kroppen får i sig både själsligt och kroppsligt. Det behöver få komma ut för håller vi det inom oss blir vi sjuka.

Tack för luften i texten genast lättare att läsa. De missbrukare som nått botten och därför inte har så många alternativ men när de är på botten och då bestämmer sig för att ta sig ur sitt missbruk och därför bestämt sig för att leva är de som också få bäst resultat är överlevare de andra har inte livet i sig

Något du får med dig, som du själv nämnt det var också min mor som sade att var och en blir salig på sin tro, jag fick det från min mor och det har du med dig. Ha nu en bra dag.

Som du vet ser jag ingen tröst eller styrka i tron. Men sån är inte du. Du har en tro. Det är så det är. Man får acceptera olikheter.

Jag lyssnar på beroendepodden. Känner igen mig i mycket i olika sorters beroende. Genomsyrande är dålig självkänsla och ett svart tomt hål i livet. Arbetsnarkoman, alkoholberoende, köpberoende. Är mina flyktmetoder. Prestera sitt värde, då har man en självkänsla som beror på hur man presterar. Det började så. Högpresterande anorektiker 13-16. Bulimi och depression 17 år och framåt. Bipolaritet men höll mig flytande med studier och hjälp av farsan med jobb. När jag hade misslyckats på 3 utbildningar hade jag gett upp plugg och hade utvecklat prestationsångest. Ville fly från allt som krävde av mig. Skrev sjukt bra på högskoleprovet tänkte jag läser fysioterapi. Bipolariteten fortsatte men jag höll mig flytande. Skrev full pott på tentorna första terminen medans andra terminen klarade jag mig jämt skägg. Lärde mig plugga effektivt och hade kommit över prestationsångesten - eftersom mina strategier lyckades. Gjorde bättre och bättre resultat i MTB och utvecklades, tänkte jag når toppen. Kom in på Läkarlinjen då jag hade kommit att älska att plugga och läran om människan passade mig. Tränings och arbetsnarkoman. De flesta cyklister på min nivå cyklade på heltid. Men jag klarade både plugg och tävling. Bang bom krasch så det. Allvarligt sjuk och där är jag än idag. Sedan jag blev sjuk konstant riskbeteende av alkohol. För att möta tristessen, depressionen och det svarta hålet. Övergick i shoppingberoende och nu sitter jag i skiten.

Amandara skrev: Som du vet ser jag ingen tröst eller styrka i tron. Men sån är inte du. Du har en tro. Det är så det är. Man får acceptera olikheter.

Jag respekterar vad du här säger i skriftform, men det inom mig är uppdaterat inte bara tro, utan en reell kontakt i nuet med de som lever inom mig rent påtagligt. Det är inte en mossig sten utan en reell verklighet med kontakt inom mig, både på gott och ont, tyvärr är också det som är ont representerat i nuet. som det står att läsa om att helig ande är utgjuten över allt kött.

Helig ande är också kallad hjälparen

Det är nog bra att kunna ha en tro på något större. En hjälpare/fadersgestalt/modersgestalt som kan ge lindring när vi plågas. Jag har en allmän andlighet utan tro på någon gud. Naturen, djuren, haven, bergen, städerna, landsbygden, barnen, simbassängerna...allt som är så fantastiskt och bra som det funkar. Vi är del av något större. Och vi behöver någon tillhörighet....människor där vi trivs och känner oss hemma. Gemenskap. Man kan oxå ha gemenskap med alltet tänker jag, om man inte direkt vill umgås med folk. Litteraturen, konsten, musiken, Internet.