Nu när jag (nästan...) slutat shoppa....har jag blivit dyster. Känner igen mig från när jag hoppade av gymnasiet med depression och jobbade istället. Inte orka fokusera på mer än det absolut viktigaste. Tror det kan vara ett sätt att kraftsamla. Man är medveten om att läget inte är bra...Men att man måste försörja sig/rädda sin ekonomi - först av allt.
Motion är ju en viktig del av att kunna må så bra som möjligt även om man mår dåligt.
Jag rör mig varje dag. Cyklar med Loppan runt sjön minst - det är som meditation....i sakta mak glider vi fram genom landskapet i ett med varandra. Det är lite bra rehab för både kropp och själ.
Tränar då och då intensivare, säg 3 dar i veckan - vill att det ska vara mer men jag får inte till det.
Jag finner det svårt att sluta snusa. Har kollat min budget och det finns utrymme för en stock snus från Willys. Och några hundra till till mat. Gör ju storkok och köper stora säckar med pasta för 33 kr....har i förråden. Så jag klarar mig matmässigt det basala. Men lite färsk frukt vill jag ha, och det räcker pengarna till.
Jag hade nog varit knarkare om jag inte hade en idrottsbakgrund. Den har gett mig kompasskurs i livet, utlopp för ångest, gemenskap och tillhörighet samt de positiva hälsoeffekter som träning ger.
Jag känner igen mig mycket i bakgrundsparametrarna till varför folk blir narkomaner och alkoholister. Flykt från en tung vardag och jobbiga känslor. Min drog hade nog varit amfetamin. Flum är jag inte attraherad av som gräs....gillar inte passiviteten utan vill ha aktivitet. Men amfetamin skulle lätt bränna ut min (psyksjuka) hjärna på nolltid.
