Seriemördare? Vilket tema hade ni valt?

Låter inte som du är helt borta Pimed, alla föds med ont och gott , tror det är hur du bemöter det som drabbar dig i livet som är avgörande för vad som blir framträdande i din personlighet. Hur du bemöter ont - gott.

Jag tror inte riktigt små barn har någon personlighet utan personligheten kommer senare. Och därifrån slutar inte personligheten utvecklas ända till vuxen ålder ända till 30 år växer personligheten. Sedan efter 30 år kan man nog fortfarande förändras. Tex om det som hände i Sverige en 16 åring mördade en annan. Han kommer vara säkert annorlunda som vuxen än den han var som 16 år. Mera utvecklad. Och kanske en vuxen som aldrig kan mörda igen. Eller ens överväga saken. Sedan tror jag så länge man lever kan förändringar komma. Både till det bättre eller inte. Jag tror att många som har mördat skulle inte kunna överväga det igen. Om man inte hör hemma till extremfall. Men jag kan ha fel eller?

Jag är övertygad man föds neutral.

Tex som krokus nämner så dom flesta som säljer sex vill inte det. Utan dom har hamnat fel i livet och ser inga andra möjligheter eller blir tvingade. Men "tvingade"' är en helt annan diskussion. Det är för att dom har inte haft ett lätt liv. Och har inte samma förutsättningar och möjligheter som många andra här i Sverige har som levt och lever bra liv.
Det är omständigheterna och personliga erfarenheter som avgör.

Tex barn som tar livet av sig kan bero på erfarenheter om ha blivit måltavla för mobbning. Bara ett sån grej kan få barn att ta livet av sig. Och det är personliga erfarenheter. Så påverkad kan man bli av omständigheterna att mobbade barn kan ta livet av sig. Jag tror verkligen inte att man föds med självmordstankar apropå det som du skrev. Att barn föds med både som ont-gott!

Tror inte någon kan födas neutral. jag tror att när du föds så föds du med en enorm glädje och förväntan över vad livet kan ha att erbjuda, jag vet att jag föddes med glädje, du kan förlora den av livets törnar, men glädjen återkommer med samma iver som du hade inför livet även i vuxen ålder, i vuxen ålder har du lärt dig att vara tacksam för små steg, små steg som hjälper dig att komma över bron och ut på andra sidan. Förnöjsamhet över livet, och dem du älskar och håller av det är barnet i dig som gett och lett dig fram på den vägen tillsammans med GUD.

Glädje kan dom flesta känna förutom vid olika former av kriser. Tex depression. Glädje är ingenting unikt med just din personlighet då dom flesta kan känna det. Däremot alla erfarenheter som har format dig tillsammans med ditt egna medvetande gör dig unik. Bara du kan veta och känna det. Och vi andra kan bara glimta det. Din unika personlighet är bara du som har full tillgång till.

Nej jag känner inga grandiosa idéer att jag skulle göra nåt tillsammans med Gud eller ha kontakt. Det är alldeles för stort för mig. Folk som tror dom har kontakt med Gud i olika former måste vara lite grandiosa eller galna. Eller har lite för höga tankar om sig själv. Rent personligen tänker varför skulle Gud ha kontakt med just mig eller ens vilja det. Jag är ingen särskild eller speciell på det sättet. Verkar lite galet att tro det annars personligen. Jag är galen på andra punkter. Så är det så att jag är agnostiker. Varken eller.

Det är väl en självklarhet att alla kan känna glädje tror du att jag anser att det är en specifik känsla enbart för mig så är du ute och turnerar, jag tror på Gud men anser mig inte vara utvald av honom och nu ska du väl tjafsa för att jag säger honom istället för hen för du låter som en sån som sitter inne med alla svaren, allt det jag säger är det som är det enda sanna och riktiga . Jag är som alla andra troende, på det man känner men inte ser Guds enorma kärlek för alla som är i behov av att han finns för dig och med dig. Har jag gjort mig själv förstådd nu.

Jo ser nu att jag missförstod. Sorry!
Men tillbaka till ämnet om personlighet medfött eller inte!

Men det jag menade att man inte kan känna känslor. Jag vet att barn har känslor. Det förstår jag. Men jag tror personligheten kommer senare. Och mycket tror jag kan förändras långt uppe i vuxen ålder. Jag tror inte barn föds in i den här världen med tydlig och klar och unik personlighet. Jag tycker dom flesta småbarn är lika varann på det lilla sättet dom är på. Sedan har jag även när jag var frisk jobbat på dagis. Så jag har jobbat och sett många småbarn. Tyckte då barnen hade inga personligheter. Dom var som oskrivna blad. Men jag kan juh ha fel. Kanske personligheten finns där från första start men visar sig inte förrän senare.

Men hur förklarar man att personligheten kan förändras om inte det är pga erfarenheter och omständigheter som ens personlighet och värderingar bildas? Om man inte blir påverkad mycket av sin uppväxt och omgivningen även som vuxen. Vilket kan hända?