Okej förstår dig nu, tror inte heller att du föds med färdig personlighet, men du bär med dig erfarenheter från tidigare liv, du kanske möter en del människor i nu levande livet som du känner kontakt med, din familj du har nu kan du ha levt med innan men i en annan konstellation, sen det här att barn är lika varann precis som många är i olika åldrar, har nog med den sociala faktorn att göra, behovet att vara som alla andra, passa in i mönstret. Vi kan nog gå hela livet ut utan att komma i kontakt med den inre kärnan, den som är din egen alldeles speciella DU, Du och din själ, ditt inre gå hand i hand och bli till en SJÄL ett JAG. Det går inte alltid i en handvändning, men när du finner vägen så vet du, min själ mitt jag sammankopplade till dig . Jag blir mig själv, det är en vandring, jag förstår att du har många djupa tankar, många frågor, frågor som söker svar, svaren du söker får du söka utanför ramarna. Sök varsamt, låt svaren sjunka in undan för undan innan nästa fråga ställs och jag tror inte du ska söka den mediala världen jag tror du ska söka dig till en diakon, många gånger är de väldigt kloka och med en väldigt fin människosyn, de möter fotfolket i sin vardag varje dag. Det är en väg du kan ta, men jag är ganska säker på att du finner den, och du är inte kall känslomässigt bara för att du inte tycker att barn ger dig särskilt mycket känslomässigt, känner dig ganska oberörd av barn. Då är det inte rätt för dig och så vet du det, är däremot övertygad om att det finns något där ute som kan beröra dig.
