Om Gud, ateism, agnosticism och panteism.

Såsom panteist, så tror jag på Gud. Jag tror att Gud är detsamma som det som vi, var och en och tillsammans, upplever som "verkligheten". På så vis är Gud allsmäktig.
Den "straffande" guden kan man förklara med karma-begreppet: allt du gör kommer tillbaka till dig igen, i en eller annan form.
Gud, på så vis, är vi alla tillsammans, och alla har vi en fri vilja till att göra det som vi uppfattar som gott eller ont.
Men är Gud också en "ond" Gud?
Vad skulle vara motsatsen till verkligheten?
Kanske något liknande det som man inom hinduismen kallar för Maya; illusionen i verkligheten. Det som vi upplever vara sant, men som bara är en blek kopia av verkligheten. Då vi tror på något som inte är sant, eller inte är verkligt, så drabbas vi av tillvarons ondska. Vi går vilse och finner inte den kortaste och enklaste vägen till dit vi vill.
Men vad är då fantasi; är fantasin också "ond"?
Bortsett från Harry Potter och Sagan om Ringen, så möter vi dagligen i vardagen det som kallas för "verkligheten". I massmedia, som i teve och i tidningarna, så presenteras en bild av verkligheten som faktiskt är utvald, tolkad, arrangerad och ibland också konstruerad. Men hur ska man ta reda på vad som är verkligt, sant och äkta?

be till gud t ex. /tycker det blir lite snavt och snävt att tala om tro i en tråd/

det är liksom upplagt för bråk igen. men lycka till

Jag är lite religiös men jag räknar det till min sjukdom. Vetenskapen kommer vinna i längden.

Jovisst, skord, kan det lätt bli bråk, speciellt eftersom människor i allmänhet ofta vill få bekräftat det som de redan "vet". Det är som med logiken, att den leder en lätt till det som man själv redan kommit fram till. Köper man en TRISS-lott så förväntar man sig helst att vinna, även om man redan vet att chansen är minimal.
Gud är för många ett hett ämne och såsom något som människor gärna sätter sitt hopp till vill de inte bli besvikna.
Så börjar man sin tankekedja med: "-Jag tror på Gud.", så har man redan också börjat fundera över vad som är sannolikt eller inte.
Nietzsche skrev att "Gud är död". Men menade han verkligen det, eller var det en av hans många provokationer?
Det är människorna som har uppfunnit Gud, menar andra. Men idag så uppfinner vi mycket av det vi har omkring oss. Det finns människor som på största allvar tittar på en fotbollsmatch och håller på sitt lag. Andra engagerar sig i schlagerfestivalen och vill finna en mening med det.
Min far berättade en rolig historia för mig när jag var liten:

En man säger, som tror att han kan gå på vattnet:
"-Jag tror...jag tror...jag tror...". Och så går han ut på vattnet men faller pladask i. Då säger han:
"-Det var det jag trodde!"
Det är lite som i filmen Truman Show också. Truman som hela sitt liv levt i en dokusåpa, men som upptäcker att han levt hela livet i en arrangerad studio, där producenten är "Gud". Producenten som åren igenom hela tiden sett till att Truman får allt det han behöver i en trevlig men händelselös vardag. När Truman avslöjar hela sin verklighet, så frågar producenten ifall han, trots sitt avslöjande, ändå inte vill fortsätta att leva sitt liv i dokusåpans värld. Men Truman säger att nej, det vill han inte.
Är det inte där vi alla befinner oss; i en vardagsverklighet som både kan vara sann och osann?

ni med aspergers verkar ha en förmåga att skriva låånga inlägg. imponerande!

själv tänker jag aldrig ta en diskussion varken om religion eller politik.


varför? för det leder precis ingenstans.

Har länge försökt att inte tro på Gud men det är svårt.