Om Gud, ateism, agnosticism och panteism.

ziggy_zombie skrev: Ja, jag fick också ge upp "villfarelsen" ateism;-) för några år sedan. Underligt att jag i hela 38 år famlade runt i mörkret på så djupt vatten. Är väl medveten om att jag formodligen aldrig "trillat dit" och blivit troende kristen om jag inte skulle blivit sjuk, men är väldigt trygg i min tro.

Håller med dig. Om man i vuxen ålder börjar tro på gudar och tomtar är man nog inte helt frisk. <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Är det inte ganska typiskt att man i nödens stund ber
till en Gud som man inte tror på!

Bön kan också vara som meditation. Och det har väl oftast en positiv inverkan på själen?

Ordet bön betyder egentligen ett samtal. Han vi kallar för Gud, kallar sig själv i bibeln Jahve eller Jehova. Det betyder i sin tur; Jag är som jag är, eller jag är sådan som den jag är.

Helt enkelt, om ni hör röster inom er, ta och samtala med de som är inom er.
Kan ju säga att de flesta inom mig som jag hör är inte från den vi kallar för Gud. Dessa röster som förvillar oss är onda, men om ni lyssnar och ber om hjälp utav den som är av Guds röst och samtalar med denne, får ni se att ni får den hjälp ni behöver. Detta dag för dag!

Så ta ett snack med farsan! :lol: <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Många vill inte att folk ska tro...
De vill att det ska räknas som en sinnessjukdom

Ritualer i kyrkor är ganska sköna att gå upp i för
att kanalisera känslor.
Alla de här orden som kommer tillbaka och sakramenten.