märkliga känslor

Det där var kanske helt nödvändigt som skyddsmekanism. Att se situationen utifrån som om det skulle vara fråga om en skrattfilm.

Åtminstone vid autism (om schizofreni vet jag inte lika bra) finns det en tendens att man kan uppleva sig att vara som en skådespelare i en film som man samtidigt tittar på som åskådare. Jag menar inte helt konkret att man skulle "se" sig utifrån, men på någon abstrakt nivå det känns så. Det kallas också overklighetskänsla. Man kan samtidigt ändå fungera helt bra t ex i ett möte, ingen utomstående märker någonting.

Intressant att höra era kommentarer. Jag minns tillbaka till en tid som är försvunnen nu men den finns kvar i mitt minne. Då såg jag människor som skrattade åt allt någon kunde skära halsen av den de satt brevid och dom skrattade ändå. Idag finns all information på internet, skratta åt absurda saker och jag är schizofren. Dessa människor och även jag då vi var i detta tillstånd kunde inte kommunicera. Att då förstå vad ett tangentbord är går inte. Hursomhelst dröm vidare fundera på vad som i sista stunden är bäst för er alla, är jag schizofren eller ska jag kalla mig för aspie. När man kan hantera modern kommunikation och ändå skratta åt tragiska händelser är man en psykopat inget annat.

Eller bara patetisk. Det märks att många här läser in sin diagnos via internet och sedan presenterar den för sin läkare.

villinte skrev: Det märks att många här läser in sin diagnos via internet och sedan presenterar den för sin läkare.

Ofta går det att känna igen sig i de flesta psykiatriska
diagnoser, mer eller mindre.
Menar du att det går att visa upp vilken diagnos som helst,
som man läst in sig på via internet numera.
Hur läkare reagerar på detta, om de verkligen går på det,
har jag inte läst eller hört talas om.
Du har rätt i att det är lätt att ta till sig information numera
för "hypokondriker".

villinte skrev: Intressant att höra era kommentarer. Jag minns tillbaka till en tid som är försvunnen nu men den finns kvar i mitt minne. Då såg jag människor som skrattade åt allt någon kunde skära halsen av den de satt brevid och dom skrattade ändå. Idag finns all information på internet, skratta åt absurda saker och jag är schizofren. Dessa människor och även jag då vi var i detta tillstånd kunde inte kommunicera. Att då förstå vad ett tangentbord är går inte. Hursomhelst dröm vidare fundera på vad som i sista stunden är bäst för er alla, är jag schizofren eller ska jag kalla mig för aspie. När man kan hantera modern kommunikation och ändå skratta åt tragiska händelser är man en psykopat inget annat.

Eller bara patetisk. Det märks att många här läser in sin diagnos via internet och sedan presenterar den för sin läkare.

har ingen diagnos ju

Haha, Linn! Aahahahaha!

:rolleyes: :