märkliga känslor

Gud, jag har också skrattat åt englas försvinnande. Det låter verkligen hur hemskt som helst!

Min mormor pratade om det igår med en sorgsen röst och jag fick hålla mig för att skratta sönder mig själv.

men vad kände du då är vad jag undrar? Knappast glädje väl??

Skrattet är en vanlig motreaktion för att skydda sig själv mot skräck.. Om du t ex skrämmer ett barn genom att skrika på det, blir ofta reaktionen just ett skratt (=skada mig inte jag är liten) Det finns de som skrattar sig till ett chockläge (vansinnesskratt) så ta det för vad det är; en skyddsreaktion..

Linn skrev: Gud, jag har också skrattat åt englas försvinnande. Det låter verkligen hur hemskt som helst!

Min mormor pratade om det igår med en sorgsen röst och jag fick hålla mig för att skratta sönder mig själv.

ja det var väl ungefär så det var för mig också.

girl24 skrev: men vad kände du då är vad jag undrar? Knappast glädje väl??

i stort tänker jag att det är sorgligt och hemskt, men jag kan ändå känna det som om situationen är rolig på något vis

Det är säkert som det sägs - ett skydd, att man
inte tar in allt känslomässigt.
Det skulle vara så gott som omöjligt att leva och
stå ut då, så mycket som media rapporterar om
varje dag.