märkliga känslor

Aspie

Jag känner igen mig i det att jag ser ansträngd och sur ut och inte alls känner mig så, sen så tvärt om att jag ler när jag pratar om tunga grejer. Men jag tror att allt det beror på att vårt ansikte är spänt. Spänningar i hela kroppen och omedvetenhet. Mina kompisar och närmaste har anklagat mig för att jag sett surt på dem eller så, när jag inte alls känt så som dom beskriver.

Jo, Teresia, jag önskar ngn kunde komma med en förklaring till varför mimiken kan luras utan att mena det avsiktligen. Många anklagar mig för att se arg ut, jag känner att dem påverkar mig negativt, dem hoppar på min svagaste punkt. Jag tycker det känns orättvist, när jag bara försöker koncentrera mig på de röster som är positiva för mig. Men är dem positiva om dem försvinner vid motgångar? Jag tycker det är ett simpelt förfarande att påverka människor så!

Jag tycker också att det är konstigt att ens mimik kan ge fel signaler. Men samtidigt måste man tänka på att man bara hos avslappnade människor kan få rätt mimik för rätt känsla. För att människor med mycket sorg, börda, skam osv, kan få den typen av statiskt ansiktsutryck. Har man inte bearbetat det man bär på blir man inte fri från statiska ansiktsutryck och bekymmersrynkor. Bara de friska kan meddela med kroppen exakt vad de känner mer dynamiskt.