märkliga känslor

Admin1 skrev: Detta räknas som en tankestörning. Vid schizofreni har man en störning i förmågan att tolka, sortera och svara på sinnesintryck. Därför kan man skratta åt en sorglig sak och tvärtom. Det blir alltså en felkoppling någonstans. Detta var en av orsaken till varför schizofreni fick sitt namn - kluvet sinne.

Vid autismspektrumstörning kan man ha ett symptom som liknar detta men är inte samma. Det kan vara svårt att styra minerna, de följer inte automatiskt känslorna/tankarna. Man kan se glad ut trots man inte är glad, eller man kan ha arga miner trots att man inte känner sig det minsta arg.

Vid schizofreni drabbas somliga av skrattattacker, som kan komma när som helst t.ex. när man går på gatan bland folk. Kan vara jobbigt. Finns liknande vid autism?

Admin1 skrev: Vid schizofreni drabbas somliga av skrattattacker, som kan komma när som helst t.ex. när man går på gatan bland folk. Kan vara jobbigt. Finns liknande vid autism?

Jag hade det tidigare men har kommit över det. Som skydd hade jag en mycket hög krage som jag kunde dra över munnen ifall jag blev drabbad.

Det är nog inte något underligt att alla inte klarar att
vara allvarliga hela tiden på en begravning.
Det verkar vara många som skrattar på fel ställe utan
att ha någon diagnos.
Hur många är inte gravallvarliga på glada tillställningar.
Så det jämnar nog ut sig.

aspie skrev:

Admin1 skrev: Vid schizofreni drabbas somliga av skrattattacker, som kan komma när som helst t.ex. när man går på gatan bland folk. Kan vara jobbigt. Finns liknande vid autism?

Jag hade det tidigare men har kommit över det. Som skydd hade jag en mycket hög krage som jag kunde dra över munnen ifall jag blev drabbad.

Jag kan också börja gapflabba "helt plötsligt". Ibland som "fel" reaktion och ibland för att jag kan se vissa (delar av) situationer som jättekomiska, även om helhetsbilden (tex mord eller liknande) är görsorglig. Ibland är det nog pga att jag inte rakt av läser in andras känslor automatiskt; krast sett är en brinnande människa en väldigt komisk syn; men tänke man efter hur den personen upplever situationen är det ju inte komiskt mer. Det är nog en viktig del i "fel" känsloreaktion. Detta är dock inget jag drabbas av ofta.

Om folk tittar snett på mig brukar jg säga att jag "tänkte på något roligt", hellre än att beskriva nån komisk detalj i en tragisk helhet, för det brukar folk ha lättare att förstå... <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Känner också igen mig!
Hade det problemet ofta under mina tonår. (Det har försvunnit nu.)