Lite off topic, men när jag var liten så satt jag i den barnstol, som gick att fälla ihop så att det blev plats att sitta med ett litet bord framför. Jag satt i den och jag kunde inte prata rent. Min bror som är 15 äldre än jag satt på andra sidan bordet med ryggen mot fönstret. Det var en varm högsommardag och inte et moln på himlen och gardinen till dörren mot altanen stod öppen och det fladdrade lätt i gardinen. Då flög någonting i mig och sade min brors namn och sade, titta det nöar! en mer förbluffad människa har jag inte sett och han vänder sig blixtsnabbt om och tittar ut, varpå jag skrattade så jag kiknade.
Farsan tog mig i enrum och sade, du får inte narras eftersom han hört det från morsan.
Sedan är det ju det att det är vanligt att man har någonting i glaskroppen som gör att man där kan se saker om man blundar.
Författare till inlägg
