Tacksam för hjälp

Detta apropå bristande sjukdomsinsikt? Ngt i den här beskrivningen borde man kunna ta fasta på? Men varför kan man inte trots sjukdomsinsikt verkligen ta tag i sitt liv? Jag tror vi får för mycket information undermedvetet? Vi är nog inte kapabla att sortera våra tankar och sinnesintryck!?

Men det ska gå att leva ett värdigt liv trots enorm motstånd från de som skapar glömska och annat krims krams runtomkring!

Jocke, tack för att du delar med dig. Ja, troligtvis saknar hon något i hennes liv som ex den djupa tryggheten, tror jag själv. Hon säger att hon känner sig trygg med mig och sin omgivning men när hon hör rösterna känner hon sig väldigt otrygg, helt förståligt, tycker jag. Jaså du tror också att rösterna är verkliga ibland fast de inte är det. Det måste vara tufft men hoppas att du kan hantera dem skapligt så det inte får svåra konsekvenser för dig. Det undermedvetna kan ställa till det för oss både negativt och positivt, det har vi ju inte alltid tillgång till, tyvärr. Min dotter tror ibland att hon är övervakad men det är rösterna som säger det till henne. Det ligger naturligtvis ingen sanning i det hon hör men hon uppfattar det så.

Jag är övertygad om att det är du själv som plitar ned dina ord även om du får en sådan känsla. Min dotter har också sjukdomsinsikt trots att rösterna besvärar henne så svårt att hon tror de är verkliga. Visst är jämlikhet viktigt. Det är säkert inte kört för dig. Min dotter har en väldigt fin pojkvän och de kompletterar varandra bra. Han ställer upp massor för henne nu. Det gör hon för honom också, förstås. Min dotter har också ett rikt inre liv som hon gillar.

Jag hoppas att du får det stöd och den hjälp du behöver. :hjärta

Jocke tack. Jag har läst massor om psykoser. Hon har inte några speciella negativa symtom förutom obeslutsamhet. Då är det rösterna som säger åt henne vad hon ex ska välja för godis. Väljer hon fel så säger rösten att det händer si och så. Givetvis är det svårt att fatta beslut om hon hela tiden ställs inför svåra val som rösten förmedlar till henne.

Det är väldigt tragiskt att det inte går att få någon rätsida på hennes röster. :roll:

Mika, härligt att höra att du sluppit dem nu.

Ta hand om dig :hjärta

Mika, tack för att du delar med dig. Allt är förstås väldigt individuellt men jag ska givetvis ta upp det här med hennes läkare. :hjärta

EE talas det om vid schizofreni. Högt EE ger ofta återfall.

www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=EE

Är det sådana här "hotelser" som framträder när man i det verkliga livet ska välja rätt utgångspunkt för sitt eget liv och samtidigt ta ansvar för andras liv? Jag utsätts för beslutsvånda, då jag är rädd för att förlora ngt jag "älskar"?

Tror nog din dotter kan känna igen sig i det? Men för det mesta rinner det ut i sanden! Men just nu är "min" relation det viktigaste jag har! Vad är det man egentligen är rädd för att förlora? Här tror jag en viss kompensation borde infinna sig med att skapa trygghet med att man klarar det mesta själv, det kallas autonomi har jag hört från brorsans son som pluggar till sjuksköterska!

Jag tror den inre tryggheten baserar sig på de sinnesintryck som många tar för givet, i mitt fall är det grav hörselskada som underminerar min tilltro till den ultimata tryggheten, där jag klarar allt själv, vilket inte är sant.

Någonstans i denna resonemang finns lösningen, men jag svävar i den ovissa tillvaron att jag förstår nästan ingenting när det fritt spekuleras i grupp om vad som är den generella lösningen? Då faller man rakt ut i ovissheten!

Geta, tack. Det uttrycket har jag aldrig hört förut men tycker inte det stämmer in så bra i vår familj. Jag har inte varit speciellt överbeskyddande men jag har varit kritisk till en läkare hon hade tidigare. Inte mer än att jag tycker det var befogat. Hennes nuvarande läkare är helt fantastisk trots att han inte lyckas få stopp på hennes röster.

Folie á deux, vad innebär det egentligen? Befinner man sig i en egen sinnesstämning?