Tacksam för hjälp

Nissegossen, vad bra att du kan hantera din sjukdom idag. Det är oerhört mycket värt. Min dotter är ju yngre och hon behöver hjälp med sina röster antingen medicinskt, TMS eller om hon lyckas hantera dem. Det gör hon inte i dag. De tar fullständigt överhand för henne. De är alltid destruktiva röster.

www.dagensmedicin.se/artiklar/2017/09/06...uvudet-kunna-tystas/

Eftersom jag var med när IFS när föreningen grundades 1978, det var min dåvarande psykiatriker Ulf Malm och psykolog Vad nu namnet var Geta hjälp mig på den punkten, jag var med när IFS bildades och senare kom paraplyföreningen Schizofreniförbundet numera är det närmast en anhörig förening den sprang upp då IFS föreningar startades i hela landet. En som var drivande var Barbro Benjaminsson när hon var i sin krafts dagar drog hon sig inte för att gå in i Göteborgs kommun
och där skälla ut politikerna efter noter. Hon hade en son (Sist jag träffade honom fick han ett par öl)som också var drabbad han lever inte längre och hon är gammal och är på ett hem hon verkar vara drabbad av demens enligt mina källor. Hon var en mycket stridbar kvinna och jag tror att utan henne hade vi varit utan Schizofreniförbundet och många lokala IFS
föreningar
Slå på Google din ort och då IFS, där kan du som anhörig vara med och garanterat att där finns någon som lyssnar på dig och de har själva antingen sjukdomen själva eller har en anhörig som är sjuk. Barbro har i många år varit avundsjuk på en nål som visar loggan till IFS och Schizofreni förbundet en som också har sjukdomen tecknade loggan och den visar den emaljerade nålen. Den är inte viktig för mig och Barbror får den gärna om jag kommer i kontakt med henne.

Jag har ingen aning om var ni bor, denna är Stockholm
ifscs.se/

Denna är schizofreniförbundet
schizofreniforbundet.se/

Hur gammal är hon? Det viktigaste är att få Clozapine, eftersom det ger effekt när andra preparat inte ger effekt. TMS kanske ger effekt. Det finns också självhjälpsråd, men jag tror hon är för sjuk för att ge sig självhjälp. Troligen kommer hon att långsamt förbättras. Vid 60 års åldern mår de flesta bra.
www.viska.se/sjalvhjalp/sa-motverkas-roester

Ja, det är nog min uppfattning också nu i skrivande stund, att hon är för sjuk för självhjälp? Det som var den stora vändningen för mig, var att personalen satte en gräns på mig, att jag måste klara mig själv fastän jag var längst ned i botten av bristande självkänsla och självförtroende.

Jag upptäckte att jag kunde mer än vad jag trodde! Men jag har fortfarande bristande tillit till mitt kunnande trots allt, men jag måste lära mig leva med det!

En sak har jag lärt mig, att stå emot frestelser som skulle kunna göra mig varaktigt beroende av en röst? Man måste lära sig, att kroppen är den som ska hjälpa en att må bättre, inte röster utifrån?

Kanske jag skulle åka ned till Stockholm och fika med din dotter, för att kunna göra ngn bedömning om hon kan klara de väsentligaste momenten, för att hitta sin "approach" till livet, att hon har sitt barn att tänka på!

Men kanske Krokus kan hjälpa till? Kanske jag vet inte, hon har ju sin erfarenhet av detta! Förlåt mig Krokus, om jag blandade in dig i det hela?

Tack Nissegossen. ja, det är oerhört viktigt att det finns människor som strider för personer med psykisk ohälsa. Du verkar b la vara en person som gör stora insatser. inte minst här på Viska.

Jag har suttit och bläddrat lite i de olika trådarna här. Det som slår mig är att många av er verkar väldigt friska om man jämför med min dotter. Nu har jag förstås bara ögnat lite här och där så det är nog inte hela sanningen. Det talas ibland om återhämtning och insjukna i en ny psykos. Kan man ha psykos hela tiden? kanske en dum fråga men jag upplever det som att min dotter har det hela tiden eftersom hon ständigt hör dessa röster.

Tack för länken till ifscs.se/ . Vi bor i Stockholm. Jag har varit inne på ex. Schizofreniförbundet och mycket annat jag hittat på nätet. Jag bor praktiskt taget på nätet nu. Tänker fortsätta med det till de hittar en bättre behandling för min dotter. Det är dessvärre min egen dotter som inte velat att jag ska vara delaktig i hennes behandling. Hon blir paranoid men hennes läkare har övertalat henne att göra mig mer delaktig nu. Hon blir orolig när jag läser om hennes röster på nätet och ex skrivit nu här som jag gjort.

Kunskap är makt och ni har varit guld värda för mig. Det är jag oerhört tacksam för.

Nissegossen, nej hon har inte ångest eller står på Benzo som jag förstått. Det är när hon hör rösterna som hon får "ångest" och blir oerhört rädd. Hon kan inte hantera rösterna utan försöker skydda sig från dem genom att hoppa. Ibland uppmanar rösterna henne till det och ibland hoppar hon av ren rädsla.

Ja, lagerblad är bra. Det har jag läst om tidigare.

Vad gullig du är Jocke. Hon måste klara det här själv med hjälp av mig och stöd av sjukvården. Jag har frågat henne om hon vill att jag ska beställa självhjälpsböcker för "rösthörare" men det vill hon inte. Rösterna är så skrämmande för henne så hon har t o m svårt när läkaren tar upp det.

Tack för att ni finns. :hjärta

Hon har hela tiden haft änglavakt annars skulle hon inte leva i dag. Minns när hon hoppade från Västerbron (ca 12 år sedan) talade rösterna om för henne hur hon skulle vända kroppen för att landa bäst mitt i smällkalla vintern. Givetvis fick hon svåra skador men hon överlevde. Det är jag oerhört tacksam för.

Den här gången är det första gången jag ser det själv när hon hoppade från min balkong 4 1/2 våning. Jag duschade och då passade hon på att hoppa. Jag reagerade omedvetet på att balkongdörren var öppen och stängde den bara. Eftersom hennes tillhörigheter väska, telefon etc var kvar och hon var försvunnen ringde jag direkt polisen. Jag var ute på balkongen 4-5 gånger och ropade. Det var becksvart och jag såg inget. Det var först när polisen varit här en halvtimme och tagit upp anmälan som jag sa att om jag minns rätt så var balkongdörren öppen men jag var inte säker på det. Jag var i chock och reagerar på mitt eget beteende. Jag borde ju ha förstått på en gång att hon hoppat där.

Poliserna rusade ut på balkongen och lyste med sina starka ficklampor och såg henne direkt. De kastade sig ned och sa att jag skulle vänta inne. Ambulans, sjukvårdare och flera poliser anslöt. Ett par andra poliser kom upp till mig och sa att hon andades och "gurglade" fram ett läte. De körde mig sedan till Karolinska.

Usch, nu gråter jag. Det här har varit så oerhört traumatiskt för mig men hon lever. Förlåt att jag skriver så mycket men det hr säkert en terapeutisk verkan på mig.

Drabbades av utgånget dokument och den texten kan jag inte återställa