Tacksam för hjälp

Nej, Jocke jag klarar inte att sätta henne i en sådan känsla. Hon är fullständigt fixerad vid rösten när det sker. Hon har fått möjlighet själv bli inlagt när hon mår så dåligt men ibland hinner hon inte innan hon hoppar någonstans. Det är en impulshandling, hon blir livrädd och det går väldigt snabbt till handling.

Vilken fin tatuering du har. Själv är hon emot tatueringar.

www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/sjalvald-inlaggning

Det är med sorg jag betraktar denna bild, som insinuerar en saknad efter en fast hållpunkt i livet! Jag beklagar att din dotter verkar onåbar för våra infall! Men predika då kärlekens tema för henne, då kanske ni kan bryta era hårda skal och känna mjukhet inombords som ersättning för tomheten!

Aldrig ge upp!

Min dotter har också tankar om gud men ibland tycker hon att det är skrämmande.

En psykos kan vara mycket skrämmande, allt man hör inom sig kan vara skrämmande.
I våras fick jag åka ambulans till Sahlgrenska då jag ringde sjukvårdsupplysningen där var 20 min kötid. Jag gick då till tandläkare för att få fullt garnityr och de sista tugg tänderna drog hon ut. Jag satt i köket och åt rostbiff med potatis sallad med ett glas mjölk bredvid jag slet ju sönder rostbiffen och märkte att här får jag dricka mjölk, men den kom upp direkt.

När jag förstod hur lång kö i telefonen det var ringde jag 112 och pratade, de sade är det råd du vill ha får du ringa sjukvårdsupplysningen.

När hon svarade sade hon du skall nu få en ambulanssköterska att tala med. Jag beskrev var jag bodde och han sade gå inte därifrån där du sitter. dörren hade jag redan låst upp och jag hade ylleunderställs byxorna på mig. De kom inte fram till mig, då det på gården var avspärrat och det kom andra på rätt väg till slut var det en 6-7 man uppe i min lägenheten och de frågade efter grädde,. det står i kylen, han öppnade ett skåp och tog en kopp ur finservisen och bad mig dricka, jag hade ju satt en papperskorg mellan benen där kom grädden i sedan sade de sätt på dig skorna, jag frågade får jag ta på mig byxor? Nej det har vi inte tid med och ta inte med dig plånboken.

jag hamnade på ett ställe vilket verkar vara någon sorts akut. när jag kollade mobilen var klockan 22.00 och jag kom in bortåt 15.30 och då sade ligger jag vaken här, får ni lyssna hela natten på mig. Jag vill ha ett mörkt tyst rum. De körde båren dit och senare bytte de till en säng och på den hängde de på dropp, jag sade direkt jag måste ha en ställning jag kan gå med. de fixade fram en.
Där i mörkret så kände jag tydligt att någon ryckte i madrassen, jag slog på skärmen på mobilen där var inte en käft. Lite senare hörde jag någon harkla sig i vad jag trodde var en toalett jag sade ge dig av du har inte här att göra samt dörren var till en garderob och helt plötsligt var det ett starkt vitt sken. jag sade gå härifrån försvinn. Ljuset slocknade jag är luttrad det skall till mer innan jag blir skraj.

Jag känner bara sorg över att all text jag skrev här är borta det försvann när jag försökte skicka. I texten öppnade jag mig mycket. bara sorg

bloggar.aftonbladet.se/unga-som-tar-sitt...n-inte-hindra-henne/

Denna länk, kanske bäst kan svara mot din desperation hoppfull? Här har du ett liknande fall, ni kanske kan tipsa varandra?
Men som sagt, även jag känner en sorg över hur hårt livet egentligen är, därför måste vi nog falsifiera våra liv, för att orka med fasorna på riktigt?

Du kanske inte håller med mig? Men det är bättre att leva på hopp, än att ge upp! Humor är viktigt!

Ja, det är en bild av både sorg och kärlek.

Jo vi pratar mycket om kärlek och dess budskap. Vi ger även mycket kärlek till varandra men när rösterna kommer hos henne finns det inget som kan stoppa dem.

Man ska aldrig förlora hoppet.

”Det sägs att det sista som överger människan är hoppet. Jag skulle vilja vända på det och säga att människan behöver hoppas på något för att orka leva. Jag har sett människor förlora allt för att sedan resa sig och börja leva igen. Jag har också mött några som inte har orkat. Livet och krafterna tog slut. Det som slog sönder deras liv, slog för hårt. Jag har undrat vad som krävs för att livet ändå ska fortsätta. Vad som behövs för att hoppet ska få liv igen.

Vilka är hoppets förutsättningar? Vilken jordmån behövs för att det ska kunna gro och växa? Med berättelser, egna dikter och exempel från sin långa erfarenhet som själavårdare visar författaren Lars Björklund vad som får oss att hoppas när livet är som svårast. Att känna andras omsorg är en av de viktiga förutsättningarna, men också att våga se verkligheten som den är.

Det som ger hoppet liv kan ge livsmod och nya tankar till dig som går igenom en svår livspassage, men också till dig som i ditt arbete möter människor i sjukdom och svåra livssituationer.”

Du får också denna att läsa samt om du läser tråden begåvas du med jultomten också. denna är Glimten
www.viska.se/kunena/dikter/860-glimten