Vågar inte ta medicin!

varför skriver du sånt där admin? Fel forum för sånt kanske? Och bara så du vet så håller jag inte på med "tunga" droger. Medicinerna som du proppar i dig gladeligen varje dag är förmodligen mer skadliga för kroppen än vad mina droger någonsin kommer att vara för mig. Nu blir jag nästan arg på dig. Sluta förfölja mig med din propaganda så lovar jag att aldrig yttra ett enda ord om droger här igen om det inte har sin plats i något viktigt sammanhang. Och bara så du vet så är jag helt ren nu, har varit det ganska länge, jag dricker inte ens. Och det är för att jag ska klara av drogtesterna som jag nu måste gå på, så att jag kan få medicin och hjälp, och anses vara en duglig förälder åt mitt barn. Tack o hej admin. :va?

Jag blir glad när du skriver om att söka hjälp och jobba med dig själv för att kunna fungera som förälder... var stolt över dig själv... du kämpar... du kommer att mogna in i uppgiften... och hitta krafter och talanger som du inte anade att du ägde... lycka till!!!

jag försöker så mycket, men som du vet så kommer jag ingenstans...funderar nästan på att åka in på behandlingshem igen, även om det är förjävligt på såna ställen så är det lättare att få psykhjälp och terapi. Man blir mer kvalificerad eller nåt. Men socailtjänsten tycker nog inte om att betala behandling åt mig en gång till, då jag bara blev värre av den förra som varade 1½ år och kostade över en miljon...jag försöker jättemycket, men jag klyvs i så många olika delar, vet inte ens om jag är sjuk längre. Jag kanske är frisk? Jag kanske söker hjälp helt i onödan för något som jag inte är? Så känns det just nu. Jag vet fan inte längre om jag är frisk eller sjuk. eller ?

Ibland kan vård på avdelning eller behandligshem ha motsatt effekt mot vad det är tänkt... speciellt om man har mycket svårt för fyrkantiga regler... då kan det vara bättre att bo i sitt eget hem, där man själv väljer vad man gör när osv... och att samtidigt gå i en samtalsterapi där man får bearbeta sina problem...

Friskt och sjukt är en konstlad uppdelning när det gäller psykiatri... allt finns ju på en flytande skala... alla upplevelser kan finnas hos en människa fastän man fungerar (och kanske räknas som friskt) och kan ibland ta över och hindra en i livet (och då kanske det kallas sjukt)...

Är någon enda människa helt psykiskt frisk?... jag undrar det... alla besvär som ångest... nedstämdhet... panik... paranoia... röster... tvingande tankar... allt sådant finns nog i viss grad hos alla... och med detta kopplat en rädlsa hos allmänheten om att drabbas själva... eftersom lite liknande upplevelser finns där... under ytan... om man bara skulle våga se det själv och erkänna sin ångest...

Därför denna myriad av diagnoser som varierar under åren... för att kunna klassificera... och skjuta bort problemen in inom sjukdomens ram... något som endast drabbar de sk sjuka... inte "oss friska"...

Så mycket lättare att komma till rätta med problemen om man kunde strunta i diagnoserna... och istället identifierade vad varje person som söker hjälp behöver få stöd och hjälp med... mediciner blir då inte en "bot" för någon egentlig bot finns inte idag... istället blir mediciner ett medel för att kunna börja återhämta sig... och andra sådana medel är psykoterapi... rehabilitering... meningsfull sysslesättning... kamratstöd... självhjälp... mm...

Att se att vi alla lever med problem som vi behöver stöd av andra för att lösa... ibland bara ett vänligt ord eller några samtal... ibland en djupare bearbetning för att komma vidare i livet... eller linding genom medicin... men att detta inte är något konstigt... det är inget misslyckande...inget att skämmas för... utan något att vara stolt över... att ta tag i sitt liv och börja förändra sig själv är ett värdigt jobb... en del av meningen med livet... att få mogna... få hitta sig själv... och genom detta kunna hjälpa någon annan lite också...

Jag är rädd för vissa mediciner, läser jag i FASS och det står något om hjärtklappningar, blodförändringar och sådant då vill jag inte ha den mediciner. I ju för sig jag tar ju Zeldox och det står nåt om hjärtat som biverkning, men jag tar ganska låg dos nu. Oxascand får jag inga biverkningar av, jag blir inte nockad som med när jag testade Theralen, då kändes det som att jag festat i tre dagar i sträck, så seg blev jag.

I FASS radas alla biverkningar upp, men egentligen är det de vanligaste biverkningarna som är av stort intresse. Jag tror att de med ångest är mer drabbade av biverkningar än andra och kan också få biverkningar, som inte finns. Jag läste om en sådan undersökning.

Personligen oroar jag mig inte särskilt mycket över biverkningar. Visserligen har jag slutat med Trilafonen och det var för att minska risken att få tardiv dyskinesi. Jag hade tagit det i ganska många år och risken för tardiv dyskinesi med de nya preparaten, som Risperdal uppges vara 90 % lägre.