Vågar inte ta medicin!

Jag hadde svinig ånges i ett år, Började med Zeroxat o det hjälpte. Många missbrukare säger att det är det enda som hjälper mot ångsten. Ej missbrukare själv. Enda nackdelen är att början av behandlinge så får man förstäkt ångest under några dagar, sömnen kan bli störd men sedan gick då allt över för mig. Lite viktuppging med men det går tillbaka efter några månader. Vi samlag så händer inte nå, men det blir bra sedan när kroppen har vant sig. Vara utan sex fick man stå ut med i några månader. Du kan ju ha det men det är inge skönt. Så nu har jag kommit på allt jag kan minnas. Få en jävla apit också men det går också tillbaka till det normala.

Det här var det som hände mig, bör tänka på att biverkningrna blir olika för alla.

nu tar jag bara värdelös esucos25mg. Dom funkar inte, men jag hoppas varje gång jag tar dom att dom ska funka den här gången. Jag vill ha benzo, för benzo funkar. jag är trött på mediciner som antingen gör mig mer sjuk eller inte gör just någonting alls. Skitskitskit!!!! Min ångest är värre än någonsin förr och jag har drogtester som hindrar mig från att självmedicinera också. Nu är det fan nära döden.

Jag har fått pröva Abilify... hjälpte på fyra dagar... inga biverkningar än...

Jag tror du hittar nått som passar dig... känner du dig frisk så är väl terapi bra... det är nått många s.k. "friska" unnar sig...

Välkommen tillbaka efter semestern, bara_på_låtsas!

Det finns ganska många olika läkemedel mot ångest idag. De flesta får nog SSRI-antidepressiva, som Citalopram och Zoloft. Det har ersatt mycket av bensodiazepinanvändningen. Buspar förebygger också ångest. Har du pratat med dem om att få något med bättre effekt mot ångest?

Hej "bara på låtsas". Känner igen mig i din hypokondri. Den kan fanimej vara helt förlamande ibland. Jag var så skraj för att testa antidepressiva första gången att det krävdes flera timmars ångestladdat grubblande och vankande fram och tillbaka i lägenheten. Min flickvän hade ett grymt tålamod med mig får jag säga. Jag är så jäkla feg....men hur som helst så tog jag Mod till mig till slut och petade i mig den första tabletten. De första 3-4 dagarna kan vara jobbiga, speciellt i sociala situationer med andra runt omkring osv. Men det kan man kanske förebygga lite genom att vägra sätta sig i såna situationer man är rädd för till en början.
Nu käkar jag min medicin utan att reflektera så mycket över det. Det kan du också klara, jag lovar!
kram
maskis

det är inte så lätt det här. Jag vill inte bli förgiftad, för det är just vad dom vill göra med mig. Dom vill tysta ner mig så jag inte orkar berätta mer, måendet ska vara likadant, men jag ska berövas all mänsklig energi så jag blir en tyst zombie.Så känns det. Är bara så trött på allt nu, framtiden ser inte så ljus ut. Jag ska gå till psyk och lyssna på deras skitsnack i 45 min igen snart, utan mening. "Hur många starkbertil har du druckit sen sist vi sågs då?"....fan vilken idiot. usch. Nu måste det bli bättre snart, så man står ut åtminstone, barje dag måste ju inte vara såhär. Det vet jag ju. Det finns dom som har det annorlunda ju. Fan vad jag är avundsjuk.