Min värsta vårdperiod - tvång, gravid, och psykotisk

Katt skrev: Hej isa-AliseBra att det gick bra trots allt.Fasst jag förstår att det minst sagt var jobbigt.Starkt att skriva om det.Har själv barn men det bor hos sin pappa.13 år gammal.Vi har en hel del kontakt.Jag var rädd att skaffa barn Fasst jag då inte fått någon Diagnos änVar räd att mitt mående skulle påverka barnet negativt.Bra att inte fasstna och älta i det förflutna. utan att kunna gå vidare som du gjort.Har också bott en del utomlands. men fick mitt barn i sverige.Det är en svår balansgång at minnas och kunna vända negativa erfarenheter till något possitivt utan att fasstna i det.Man får ta en dag i taget. och göra sitt bässta.Ingen är ju någon supermänniska.Sen kan man inte ändra på saker som man sagt el gjort fel.Här tänkte jag nog mer på mig själv än på ditt inlägg.Men jag försöker att så gott det går förklara mitt agerande.och i möjligaste mån be om ursäkt.utan att föringa mitt eventuellt negativa beteende.Mit barn börjar bli så gammalt att vi kan diskutera lite vad som hänt och så.Hoppas du har det bra sköt om dig.

Tack, Katt!!!

Jag tror att du är väldigt viktig för ditt barn även om barnet inte bor hos dig... och jag tror att du gör så gott du kan... vi kan inte göra mer än så... bara så gott vi kan...

Bygg er relation i nuet... gör roliga saker tillsammans... lär känna varandra på djupet... barn mognar och kan ta till sig det du ger nu...

Alla föräldrar felar ibland... det är mänskligt... och möjligt att förlåta...

Det viktigaste är att du finns där för ditt barn nu.... och gör så gott du kan...

Undrande skrev: Ja, men det känns så obeskrivligt hemskt när du berättar det, tycker de borde orkat, både maken och vården.
Men det är ingen mening att skuldbelägga 22 år senare....

Nej, det vill jag inte heller... jag vill bara förstå varför det blev så.... det var verkligen hemskt...

Rädslan finns ju kvar efter den upplevelsen... skulle vilja kunna lämna rädslan och känna mig helt trygg... jag jobbar med det i terapin...

När jag skrivit klart såg jag att det skrivits mer angående ditt inlägg, och att du även själv skrivit mer.Bra att du går i terapi,och att det hjälper.Har själv gått i terapi men ej i sverige.Min läkare stödjer inte min önskan att gå i terapi.Han säger att jag ej ska överskatta det.Trots att jag säger att jag har positiva erfarenheter av det.Hur började du i terapi? fich du remiss eller.Man kan ju undra vad för läkare det var som gjorde så emot dig.Tycker också som du att det kunde ha räckt med extra vak och inte bälte när man är gravid.Har själv sluppit det .Men blev hotad men det när jag var på lpt en gång.Måsste vara en hemsk känsla.Du skriver mera att du varit inlaggd ett par tillfällen efter det.Hoppas att du blev bättre bemött då.Det kanske inte alltid känns så men jag tror att du är en väldigt stark människa.Men jag förstår att du inte har kommit dit där du är utan arbete.svett och tårar.

Hej igen Isa-aliseNu hade det hunnits skrivits flera inlägg igen innan jag han skriva och skicka mitt.Ditt inlägg berörde många, även mig.Inte bara för det hemska du varit med om.Utan också för din otroligt positiva inställning till livet. Tack för det du skrev till mig .Det kändes bra att läsa.För trots det jag skrev.Så känner jag mig ibland hemsk för saker jag sagt och gjort.Bra att som du säger försöka leva i nuet.Och ta vara på varje dag.Men det är inte lätt.Jag finner det ibland lättare att förlåta andra än mig själv.Du har lyckats med det svåra konsstycket att vända negativa erfarenheter till något positivt.Det finns ett tale sätt som går något såhär.Det som inte knäcker en gör en starkare.

Vilken fruktansvärd upplevelse för dig. Man finner inga ord. Sånt här händer ju bara i film.. i skräckfilmer.. men så hände det dig, Isa-Alise.
Jag kan inget annat göra än att beklaga och är glad att du mår bättre idag.
*kram*

Hej Katt! Du kan ju alltid gå och prata med någon på sjukhuskyrkan på sjukhuset som du tillhör. De har ofta någon att prata med. Själv går jag hos en som är utbildad psykolog och faktiskt är någon slags arbetsledare.

Det bästa är att hon i många år varit en säkerhetsventil för mig. Det går att prata med henne om allting. Det är också helt gratis!