Isa-Alise skrev:
Undrande skrev: Men det är ingen mening att skuldbelägga 22 år senare....
Nej, det vill jag inte heller... jag vill bara förstå varför det blev så.... det var verkligen hemskt...
Papprena kanske finns kvar? Jag skulle försöka fixa dem o gå igenom med min teraput.
Ska själv gå igenom mina barnpapper nu ju..
Traumor...hell..
Rädslan finns ju kvar efter den upplevelsen... skulle vilja kunna lämna rädslan och känna mig helt trygg... jag jobbar med det i terapin...
Hm, jag kom o tänka på en sak, du är ju väldigt "vårdvänlig" tycker man ska söka osv...det finner jag lite konstigt. Hur ser du på tankarna där?
Hur vågar du vårdas? Även om det idag säkert är bra, att du inte flydde vården hals över huvud och fick attacker om du ens såg en psyk-whatever....
så var det 10 år för mig.
tur jag mötte min doktor, jag är dock livrädd nu när jag måste byta.
