Min värsta vårdperiod - tvång, gravid, och psykotisk

Tack, Flisan, att du svarar på den här tunga tråden, det värmer....

Jag tror säkert att du skulle få kraft att klara av att bli förälder om du mår bra och är i ett stabilt förhållande där du kan få stöd om du skulle må dåligt...

Man mognar när man blir mamma, man lämnar mycket av det egóistiska och bryr sig om barnet mer än något annat...

Det har inte varit lätt alla gånger... jag har ju haft några vårdperioder under min dotters uppväxt... men hon och jag har klarat det bra... jag har haft stöd som hjälpt mig då...

Man gör så gott man kan... och det räcker ofta bra...

TIKKI skrev: Fruktansvärt hur de kan behandla andra människor. En liten Dr Mengele.
Kramiz

Kanske var det så.... jag hoppas att det inte var det, för alla de andra han vårdade...

Tack för din omtanke, Tikki...

Med tiden hoppas jag att jag får din förmåga att tänka på goda ting. Det är en fröjd att läsa dina inlägg och dom ger mig hopp om framtiden Isa-Alise. Om jag en dag kommer att ha din syn på livet så kommer jag vara stolt!
Tråkigt att läsa om din traumatiska upplevelse. Sånt kommer man väl inte över hursomhelst?

mvh Fredrik

Det är en fröjd att läsa dina inlägg och dom ger mig hopp om framtiden Isa-Alise.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Tack Fredrik!!! Vad jag blir glad....

Jag har gått i psykospsykoterapi och går nu i KBT, och det hjälper... det ger en chansen att lämna bakom sig de gamla smärtorna och gå vidare i nuet...

Jag tror också att det blivit lättare för mig att stå ut med min sjukdom efter den svåra vårdupplevelsen...allt kan ju jämföras med den tiden... och då är det så oerhört mycket bättre nu... även under perioder när jag mått dåligt har jag ju det bättre... jag uppskattar dagen mer... friheten... de små glädjeämnena i vardagen...

Ur det svåra har vuxit en styrka som jag har inom mig... ett skydd, för jag har redan varit med om det värsta...

Det låter som ljuv musik för mig!

kram Fredrik