Schizofreni när man blir äldre

Geta skrev: Då skulle du ha varit med på 70-talet, björk. Då var det vänster för hela slanten inom psykiatrin.

På vilket sätt märkte man att det var vänster?

Till exempel: En skötare fick se att jag läste några lättviktiga veckotidningar. Då uppmanade han mig att läsa mer politiska tidningar. Man fick gå i gruppterapi med psykolog. En skötare fick se att jag stickade en tröja-
då sa han att det var förspilld kvinnokraft. Det fanns en fritidsledare anställd på den psykiatriska kliniken.
Det var full rulle med aktiviteter från morgon till kväll. Det var morgonsamling på avdelningen med patienter och personal. Då fick alla yttra sig.

Jag tror på öppenhet, men att ha schizofreni innebär att vissa saker yttrar man inte direkt, utan det blir indirekt då isåfall. Men man måste stå på sig, för ingen hjälper en när man blir attackerad. Men som motvikt till schizofrenin så krävs det ibland öppna sinnen, för att inte helt bli avskuren från omvärlden.
Men att det inte blev ngt av en, tror jag inte man ska tänka, för det viktigaste är att skapa en viss personlighet, så att det går att prata förstånd med en.

Jag är helt öppen för att jag tror på öppenhet och vad har jag då att dölja?

Allt inom mig är ju totalt öppet för den som lyssnar på vad jag har för tankar, ser vad jag ser och dessutom kommer med kommentarer på allt vad jag gör och tänker.

Om Gud nu ser till mig och intet har, eller skall jag säga, inte dömer mig för vad jag tänker eller gör, Inte än, får jag väl säga... vad skall jag då behöva dölja för människor?

I annat fall hade jag ju inte överlevt. Rent torrt och krasst.

Geta skrev: Det var full rulle med aktiviteter från morgon till kväll. Det var morgonsamling på avdelningen med patienter och personal. Då fick alla yttra sig.

Vad brukade patienterna säga på morgonsamlingen? Förekom det att patienterna kritiserade tvångsvården som de fått?

Admin1,

Då var jag på en öppen avdelning. De flesta avdelningarna var öppna på 70-talet. Därför hörde jag ingen kritik om tvångsvård.