Schizofreni när man blir äldre

Hur kan man skilja på en vanföreställning och på det som ska vara verkligt? När jag hör de friska personalen börja prata om vanföreställningar, så börjar jag tvivla på min verklighetsförankring, när jag påstår att media är en stor bov i dramat som utspelas världen över, vissa hörs överallt. Därför känner jag att signalerna döljs på ett lömskt sätt, otryggheten är stor var man än befinner sig!

Mitt problem: Kanske som en kamrat, som jag träffade på Aktivitetshuset Gyllenkroken, här i Göteborg, nämnde: Bosse du är allt för rädd att visa dina barnsliga sidor av din personlighet.

Måhända kanske ja lider av det s k duktighetssyndromet? Möjligen också är orsaken att jag kanske inte umgås nästan aldrig med barn i min vardag.

Kan tilläggas: Att hade jag skulle umgås med en kvinna, i s k fertil ålder, så skulle jag frivilligt samt själmant låtit mig steriliseras. Jag vill inte att "farsoten" sprids vidare. B E

Jag har också gjort valet att stå utan egna barn, men redan tillverkade är alla välkomna, med eller utan sjukdom!

Detta för att en som är levande född, bevarar man levande och tar hand om barnet, i den utsträckning som behövs!

Jag önskar ingen med denna djävulska sjukdom, men försöker hjälpa alla som är levande och har den!

Jag kan inte med berått mod sortera ut mig själv ifrån de levandes antal!

Icke någon annan heller!

Kram Bosse!
Nisse

Ändå så anses man fortfarande vara en "Kn*llkandidat, men de flesta inser inte att, att man som schizofren jagar upp sig å det grövsta när man känner att ngn är intresserad av en, men man räcker inte till i den hårda världen, när man inte begriper hur signalerna ska tolkas, och vem som ska ta initiativet?

Det finns inga kurser för schizofrena på det området.

Bosse skrev: En kvinnlig läkare sa, att intelligens och schizofreni har inget samband. Men, fortsatte hon: Är man intelligent så kan man i regel bättre hantera sin sjukdom..

Det viktigaste är nog att man har sjukdomsinsikt, så man medvetet kan försöka att kompensera för sina brister. Man kan vara hur intelligent som helst, men saknar man sjukdomsinsikt så blir det stora problem eftersom det blir snabbt uppenbart för nästan alla att man är sjuk.

Hur ska jag kunna ha sjukdomsinsikt, om jag hela tiden tycks få intalat i mig, att jag lider av viss vanföreställning, eller att mina tankar inte överensstämmer med andras uppfattning i vissa situationer?

När jag berättar dessa sammanträffanden jag är med om vartenda dag, så tycks ingen förstå på ett ungefär vad det handlar. Dem säger sig ofta inte vara inblandade i medias cirkus.