Schizofreni när man blir äldre

Mer
11 år 10 månader sedan #496456 av notwoodstock

wasp skrev:
...

Mitt största problem är att jag aldrig fick göra karriär, trots att det borde ha varit så med den bakgrund jag har. Fick slänga allt råplugg slit och släp på sopbacken. Ja, ja!

...


Jag har också undrat vad en massa år i skolan gav, efter speciellt den korvstoppning som var skolornas favoritmetod.

Tröst:

En sak är att man lär sig att ta in information av olika slag och kanske också lite metodik inom det man pluggat. Sedan är man ju som tekniker (som jag) hopplöst borttappad genom allt som hänt sedan hjärnan kraschade. Fast teknik kan ju fortfarande vara roligt.

Men jag snickrar på nytt förnuft, med livsglädje som främsta mål. Jag skrev i en annan tråd att 8 timmars arbete om dagen och sedan hem och städa, är inte heller någon rolig tillvaro. Underhållnigsbesatta, som modern ungdom tenderar att bli. Utom dom som gör tvärtom...

/notwoodstock
Mer
11 år 10 månader sedan #496587 av Admin1
Schizofrenin slår hårt mot nästan alla. Se på Nobelpristagaren Nash som rankades som en av världens skarpaste hjärnor innan han insjuknade. Sedan han insjuknade har han mig veterligen inte gjort något vetenskapligt arbete som publicerats. Han slutade väl med antipsykotika för 40 år sedan så det går inte att skylla på dem. Man får vara glad att man lever ungefär.
Mer
11 år 10 månader sedan #496593 av Geta
Det nöjer sig inte alltid andra med att vi vegeterar resten av livet. :väggen :nej :sjuk
Mer
11 år 10 månader sedan #496875 av Admin1
Samtidigt är nog samhället tacksamt över att slippa bekosta mentalsjukhusvård för så många som förr. Det hade blivit väldigt dyrt idag. Nu verkar man upptäckt att 75 % av kostnaden för schizofreni består av sjukskrivning och sjukersättning, så nu skall vi i arbete för att spara in den kostnaden.
Mer
11 år 9 månader sedan #498203 av Bosse
En kvinnlig läkare sa, att intelligens och schizofreni har inget samband. Men, fortsatte hon: Är man intelligent så kan man i regel bättre hantera sin sjukdom..

Jag själv, som relativt nyligen fyllde 60, är ändå rädd att det värsta kan hända mig. För iblnd kan jag känna mig nästan helt borta, tyvärr, själverfarenkamrater. För jag fick för genetisk forskningssyfte lämna ett s k DNA-test. I sånt fall så tror jag det lite trevligare att vara utvecklingsstörd och leka som ett barn, än att vara helt borta, faktiskt. B E
Mer
11 år 9 månader sedan #498206 av Geta
Bosse,
Är du rädd för att bli dement?