Schizofreni när man blir äldre

Jag är nu fyllda 40 år..och tycker inte direkt att sjukdomen blivit bättre...Det man dock kan tycka är att jag med åren lärt mig vad jag skall undvika för att ej må kass osv..man liksom lär sig bättre vad man skall undvika...blir jag nu tvungen att göra något jag ej klarar ibland så mår jag oxå sämre så i stärsta mån undviker jag dessa saker..Man blir dock lite isolerad och ibland tycker man att livet är orätvist ...jag skulle oxå vilja göra och ha saker som andra har..men det är väl så att jag får försöka vara tacksam för det jag har..Min sambo syskon och Mamma....

Admin1,

Jag sprang omkring på min skola i 16 års åldern i röd regn jacka som en apa.


När jag var som sjukast....

När jag var 16 år besökte vi farmors syster på ett mentalsjukhus, där hon tillbringade sina sista dagar.
Då hade jag en föraning/prekognition om att jag själv skulle hamna där. Det stämde! Inom tre år kom jag till samma mentalsjukhus.

Vi är tydligen några här på viska, som tycker att en markant förbättring har skett de senaste 2-3 åren. Orsakerna vet jag inte, men det kanske har försvunnit ngt som media har lyckats ta kål på? Men samtidigt har jag känt att ngt bra för mig, försvann för flera år sedan och att det sedan dess har varit helvetet på jorden ibland. Jag tycker ändå det finns kvar element sommedia inte vill ta kål på pga av deras underhållsvärde. Men folk är bortskämda idagens läge, dem kräver att få information, utan att själva ge tillbaka ngt.

Börjar bli till åren kommen, men mitt helvete bär jag med mig än. Är dock bättre än under åttiotalet, då jag gick i min egen värld, tungt medicinerad och snurrig. Mitt största problem är att jag aldrig fick göra karriär, trots att det borde ha varit så med den bakgrund jag har. Fick slänga allt råplugg slit och släp på sopbacken. Ja, ja! Vet så väl att många inte tror mig idag, men alla pärmar, betyg och papper finns kvar. Min läkare och mina kontaktpersoner har sett dem, samtidigt som jag berättat en del. Men jag är inte som en öppen bok, för Viska kan alla svenskspråkiga läsa!

Det har jag också tänkt på- när man är påkostad med utbildning och terapi- varför blir man så abrupt sjukpensionerad som på Göran Perssons regeringstid.