LIVET!

Oh, Gud vilken text! Och vad du upplevt Scorn! Välkommen till livet! Kan inte säga annat! Mitt privata helvete har inte varit i närheten av ditt!

Jag har också gjort mina självmordsförsök, men det du berättar, griper tag i mig, så jag nästan känner ångest! Detta för att dina upplevelser, känns så nära mig själv!

Än en gång! Välkommen till livet!

Nisse.

Typiskt dig Nisse! Att få mig att berätta, att jag har gjort ett allvarligt självmordsförsök!

Jag låg inne på psyket första gången, och låg på sängen och hade virat en halsduk runt halsen precis som en Garott skulle jag strypas långsamt.

Hade ingen vilja i musklerna, men efter 2-3 minuter kom det in en skötare, som öppnade upp halsduken som satt ganska hårt åt!

Sedan fick jag prata med en läkare med henne, jag hade ingen bra förklaring, men jag fick inget extravak, så jag slapp nog lindrigt undan?

Jag vet fortfarande inte varför? Jag som hela tiden har haft en livsglädje, där jag ser positivism i första rummet. Men jag tror man påverkas av miljön?

Jag kände inte då, att mitt liv var slut, vilket var anmärkningsvärt!

Jag har aldrig överdoserat, vilket jag har haft en mängd tillfällen till.

Jag kände bara just då, att somna in långsamt. Men jag vet att jag i slutfasen skulle ha kämpat med att öppna upp snaran. Så det var nog bara en lek, av en pojkspoling?

Jag hade en akut psykos, och hamnade på avd.

Där tog jag av mig livremmen och satte upp den i fönstret. Då jag gjorde försöket, så brast den i två delar. Jag stod där sedan med bitarna i handen när det kommer in en personal. Han frågade vad jag höll på med! Därefter fick jag extravak på mig.

Ps; jag gör nu inte så längre, men för alla eventualiteter så har jag numera en kraftigare livrem som tål min vikt!

Du Jocke! Dra inte upp detta igen! Tacksam om du lät bli! Detta för det har varit så nära, och jag vill inte trigga någon annan om ALLT jag vet, och har varit med om!

Bra att du lägger band på dig själv! Om jag skulle visa min osynliga sida(som jag inte är medveten om)så skulle du bli antingen glad eller depprimerad!

Det kan jag inte svara på, eftersom mycket sker av en slump! Jag känner ändå att ens vilja, inte är avgörande för vad som sker!

Jag tror självmord ofta sker av en slump? För jag tror dem flesta inte är förberedda på självmord, när dem utför handlingen!

Det är jävligt ensamt att fatta beslutet att vilja dö! Därför tror jag dem flesta inte är medvetna om komplexititeten av sitt eget handlande.

Varför jag utbrast i ren förfäran, över att jag måste berätta, var att en sträng brast. Jag vill alltid förmedla till folk, var inte ensam med dina känslor! Strängen var att att folk inte alltid klarar att ta ansvar för sig själva, vilket jag har fått göra sedan ca 16-års åldern!

Det kan man ifrågasätta var rätt beslut? Men livet är hela tiden fråga om en chanstagning! Man måste ibland chansa, om livet huruvida utvecklar sig riktigt eller inte. Ha det, Nisse!

Hej alla

...Det märkliga är att Du ser klarast på Livet - då Du stannar upp!
K.

Vem? Scorn?