LIVET!

Jag ryser scorn! Det är tur att du inte minns de allra svåraste stunderna!

Det kommer förmodligen att dyka upp saker längre fram i livet och då minns du, men inte allt! Det kommer pö om pö, men inte förrän du själv kan tillåta dig minnas dem.

Du får ta det försiktigt med dig! Du har som tur är försvarsmekanismer kvar, detta för att annars skulle du förmodligen minnas det!

Var rädd om dig själv!

Livet är bara en lång resa mot döden.

Du Scorn! Om Läkaren skriver i journalen, att du är ett obotligt fall! Så måste han motivera varför han uttrycker så till dig personligen och inte till Försäkringskassan!

Hjärnan har en egenskap, och det är att den urgröper ens självkänsla av att vara sjuk på riktigt! Låt du din sjukdom blekna av solen!

Tack Isa Alise för dina uppmuntrande tillmälen. Men jag kan bara säga att man indoktrineras in i ett visst system på psyket. Risken kan vara stor att vissa söker syndabockar, om ngt annat fall misslyckats parallellt under tiden man vistas där!

Visst ska vi uppmuntra varandra, som jag nu försöker med scorn! Allting bleknar med tiden, men livet är en hård skola!

Vi få hårda törnar av varandra! Men eftersom nissegossen och jag inser, att man måste tala maktens språk för att kunna relevantisera ett ordbyte
som våra röster vill göra gällande!

Jag är personligen inte för ett maktspråk, men ej heller av "lull-lull"! Att helt enkelt kommunicera med varandra utan prestige är svårt!

Men jag tror Nissegossen har en filosofi där ballongen kommer att spricka en vacker dag, medan jag tänker åtminstone tvåhundra år framåt.

Detta kan vara skiljelinjen i vårt resonemang, eller vad säger du "Nisse"! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

På nått sätt vet jag redan att jag inte kan "förbättra" mig själv. Det blev nyckeln till min lycka! Man tager vad man hafver... Min läkare har pratat med mig, under 1 års tid, han vet vad jag går för vilket är tacksamt!

Jag har fått en jädra lust att skriva till avdelningen! Vet inte vad jag vill säga eller vem jag vill säga det till. Vet inte om någon av "min" personal finns kvar! Tror ni att det går? Kan man göra det?

Visst kan du det... jag har skickat tack kort när jag har fått bra vård... är jag missnöjd har det däremot fått bli exempel på nästa dialogdag med psykiatrin genom mitt engagemang i RSMH... nån feedback behövs....

Kan kan man. Men om jag kan vet jag inte! Fast jag inte har skickat något eller skrivit ett ord är jag på nålar! Orkar inte bestämma mig för en dimension. Ska bli skönt att pussa på hästen i morgon. Hon knuffar bort dagens snedställdhet!