LIVET!

Välkommen tillbaka, du har haft det svårt med psykiatrrin. Man får hoppas att de kommer på andra metoder i framtiden för att behandla svårt sjuka människor, men ditt tillfrisknande är ju en sak d ska ta vara på!

Jocke och Nissegossen,

Vad skönt att ni klarat er! Det är ju så att depressioner och psykoser kan bli dödliga sjukdomar pga vårt eget förtvivlade handlande när det är som värst.... det är nog så för många av oss att livsviljan brustit och desperationen varit stor nog att göra ett självmordsförsök... vilken tur att inte fler av oss har lyckats med det! Vi har en uppgift i att stötta varandra till att må bättre och att finnas där för varandra när det krisar så att den gränsen inte nås... utan att vårt stöd för varandra kan vara en livlina av hopp under de svåraste stunderna...

Låt oss omfamna livet och hålla livsglädjen inom oss och sprida hopp och ljus till varandra!!!

Du är en pärla Isa-Alise! :klappa :lol: :lol: :lol:

Du får alla människor att må bra! Du, jag minns att det är himlens fröjd att du sjunger en bön varje gryningsmorgon ny!

Du har så sant sagt att alla människor behövs!

Jag tvekar på om jag har en vacker själ, men du har det definitivt!

Var stolt över dig själv! Vi behövs alla här på jorden, ty vi behövs för varandra! :be :lol: :lol: :lol:

Du Jocke! I början när vi gnabbades vid, var jag förtvivlad över din misstro.

Jag lade därför ut på första sidan på viska.se min adress och telenummer! Detta för att jag har inget att frukta, så du skulle om du ville kunna slå en signal till mig eller brev med snigelposten!

Dessutom skulle du helt sonika kliva in för alla som vill väl, är välkomna till mig!

Jag låter allra i högsta grad dig vara i fred med ditt privatliv, men som sagt, du säger A men inte B.

Vissa saker klarar jag av att klura ut men inte allt, så det där du säger att du bara behöver säga A, stämmer inte alltid, för jag har ju inte access till din ande i själen!
Detta för att det är klurigt gjort för att komma in i någons undermedvetna/medvetna jag.

Du har en misstro mot mig som saknar motstycke här på viska.se

Ursäkta mig och mina inlägg i den här tråden! Men jag vet ungefär vilket helvete du haft, men jag vill säga till dig att det Jocke och jag gör i den här tråden, borde vi ta upp i en helt ny tråd, som antingen han eller jag skapar.

Men det är inte alltid man vill tiga still och bara ta emot.
Jocke om du vill kan vi spinna en ny tråd här på viska.se

(Så jag får känna mig som en utav nornona som spinner och väver på människors levnadsväv!)

Han tänka 3000 grejer innan jag förstod vad jag läste på skärmen... I slutänden kom jag fram ett någelunda normalt svar (att ni är människor) Fick papper från försäkringskassan idag och det var inte roligt! De hade skrivit saker som jag knappt minns, snacka om obehagligt. Kunde knappt gå utanför dörren för en grön bil var parkerad utanför! (grönt skrek fienden). Pratade med min kontaktperson och vi resonerade och nu är det bättre igen.

Jag anser att jag inte har varit med om ett helvete, jag minns knappt hälften av händelserna korrekt (fått saker återberättade). Jag har min ovärld parallellt med verkliga världen. Nått inom mig tycker att alla i ohälsa under sluten vård har haft det värre. Det jag gjorde är en del av sjukhusupplevelsen. Har inget att jämföra med heller, inte direkt som att jag kan bli inlagd igen som en annan människa...

Och detta med självmordsförsök, jag tänkte inget. Det var order från annat håll. Att dö blev lika självklart som att fälla upp ett paraply när det regnar. Att livet svartnade för mig var hatfullt. Att vakna på medicinakuten med slangar och monitorer. Att kämpa för luft när jag inte andades. Då vart jag misslyckad.

När jag tittar tillbaka ser jag inte mitt liv, jag har inte levt på riktigt ännu. Under andras villkor och fördömande ögon. Jag tvättar inte bort min stämpel som gravt psykiskt störd, jag låter den blekna i solen.

Som min läkare skrev till f-kassan: [i:6e3omkwx]"Tillståndet kan kanske förbättras men ej troligt"[/i:6e3omkwx]