Plågsamt att umgås

Jag har fyra nya vänner, som jag lärt känna på Träffpunkten. Vi brukar ringa varandra mest varje dag.

wasp skrev: Jag har fyra nya vänner, som jag lärt känna på Träffpunkten. Vi brukar ringa varandra mest varje dag.

Fint att höra. Var rädd om dem, wasp. :hjärta

Själv har jag inga vänner att tala om eftersom jag precis flyttat till min nya stad, o inte kommit ut särskilt mkt sedan jag landade här.

Det blir ensamt väldigt ofta.

Jag gav bort sex starköl, tror den heter "Sjukommatvåan". Jag tog med en starköl till mig, men vågade inte dricka den. Jag var på födelsedagsfirande.

Jag ska till en pub. En kompis o hans tjej kommer dit. Han behandlar mig väl och försköt mig inte när jag blev sjuk. Det är hårdrockafton. Men jag missar sverigematchen, men de får ju stryk ändå.

Jag ska till min vän och äta. Inget märkvärdigt, grillad korv med bröd. Lagom för en lördagkväll. Brukar ibland gå på krogen på söndagar, dock inte imorgon.

När jag "var ung" var det gräsligt att äta med andra. I skolan brukade jag kräkas av ångest efter maten. När jag satt vid bordet kämpade jag för att inte spy rakt ut. Jag kommer ihåg bara en som märkte något, hon såg bekymrat på mig. Och jag var livrädd.

Då jag flyttade till Uppsala blev dessa problem bara en västanfläkt. Varför? Jo, jag kände mig accepterad av de nya människorna jag mötte. En av dem berättade jag allt för och hon sade bara: Jaha, en tjej jag känner hade det likadant. Hon gjorde så här. Snacka om att avdramatisera det hela

Jag ska festa med en kompis veckan som kommer. Han har bland annat samma diagnos som jag. Vi ska sitta hemma hos mig och berusa oss, då det är besöksförbud på hans boende. Jag har nästan aldrig gäster. Han är en talträngd herre med smak för alkohol, precis som jag. Detta ska bli kul.