Plågsamt att umgås

Kan vara besvärligt att umgås i dåligt sällskap.

Vi ska ut på söndag och äta och dricka. Det ser jag fram emot.

Jag träffade en person som var min arbetskamrat på 90-talet. Han utförde ett jobb på Mötesplats Sardin. "Ser du vem jag är?" sa han till mig. Det var roligt. Plus att han inte undrade vad jag gjorde där.

Min vän har börjat må psykiskt dåligt, så han ställde in träffen på krogen idag. Han har problem på sitt boende, bland annat. Synd, för han är kul att umgås med. Helt plötsligt fick jag ett blankt schema och har inget att fylla det med. Jag gillar att umgås, men med mina två före detta arbetskamrater kan det bli jobbigt. De har bland annat mer pengar än jag att röra sig med.

Synd att du bor i en annan stad, Fantasio. Jag hade gärna umgåtts med dig, o följt med er på puben. Du verkar så trevlig! Så hade jag kunnat lära dig din telefon också.

Jag umgås nästan bara med de som har någon form av psykisk ohälsa. De flesta av mina barndomsvänner har familj o sånt. Men i "partygänget" så är de flesta friska, men jag tror ändå att vissa av dom inte heller mår så bra, bara att dom inte vill prata om det. Men det är även nån som också har t.ex asperger. Han som jag brukar kolla film med, har schizofreni, men det märker man inte.

Det hade varit en höjdare att ta några glas med dig, Richard! Det är fullt naturligt att tappa kontakten med gamla vänner, typ från skoltiden. Jag har en kompis kvar sedan mitt insjuknande och två fd arbetskamrater.