Som ett bergstroll för det var ett berg. Under marken var det. Vårtig hud hela kroppen. Trasor till kläder. Omänskligt stor näsa med vårtor. Stora öron, omänskligt stora öron. Precis som i sagor för barn. Den hade smycken som såg inte mänskliga ut.
Det förändrade mycket min syn på rationellt och vetenskapliga världsbilder
Nej det var inte häftigt det var skrämmande. Har inte berättat till nån utom till er på viska. Men efteråt nu när jag tänker efter var det väl coolt. Men jag har nånting otalt med det här trollet. En besvärjelse den satte på mej. Trollet var så glad att träffa en sån snäll människa som mej och jag körde bara iväg trollet. Av ren impuls och rädsla för det okända.
Fan tro ett, de stoppade vad jag skrivit när jag skulle skicka, det jag hade skrivit ville de inte att skulle förmedla, faktiskt sant fick återstarta datorn och allt bara försvann
Hittade en borttappad vante i badrummet. Då plingade det i datorn. Det kom ett meddelande om en bok som hade titeln "Singel som en borttappad vante". Lite övernaturligt tycker jag.
