Stress, tål ni det?

Jag känner mig mer trygg med dom som har någon psykiatrisk sjukdom. Kan slappna av mer och behöver inte vara så social som man ska vara med "friska" människor. Tror det beror på min sociala fobi.

Jag blir sällan stressad, vet inte varför. Jag skulle vilja påstå att jag klarar i alla fall viss stress galant.

Vet inte, var uttagen till underbefälsutbildning och kunde inte neka till det. De som var uttagna till plutonbefäl kunde neka till det. Jag muckade som furir och gruppchef. Jag har haft en handledare som sade till mig. "Nisse du skulle kunna ta många jobb och vilket arbete du än valde skulle du vara förman. Du skulle utan vidare kunna undervisa i filosofi på gymnasienivå" var slutklämmen. Det är länge sedan nu, men det var några grannar som skulle flytta och jag kom dit och vi pratade en stund, sedan sade jag att nä, nu jobbar vi och satte igång, Hon i familjen det gällde tackade mig efteråt och sade "utan dig hade ingenting blivit gjort."

Men stress kan jag ju säga, att är man stressad utav någon anledning, vad gäller tidsbrist är det upplagt för fel. Det var en förman när jag praktiserade på ett bygge som hanterade fel så här. Han sade, "vi gör aldrig fel vi säger att vi gjort ett misstag"

Dem säger det sätter sig på hjärtat. Hata stress.

Den inre stressen är värst men all stress är starkt nedbrytande på mig. Men man måste ändå kunna leva så jag gör så mycket jag kan med vad det innebär av stress och ibland blir det för mycket. Det är avstressande att skriva på Viska.

"Det är avstressande att skriva på Viska."

Då är vi två som tycker det. Att skriva överhuvudtaget tycker jag är avkopplande.