Stress, tål ni det?

Jag blir stressad av bus (busiga högljudda barn) och bråk alla slags bråk även sådana jag inte är med själv i, höga ljud och kollektivtrafik stressar...
Jag blir till och med stressad av situationer som är trevliga. Träffa någon för en fika...
Är bara lugn om jag är för mig själv i soffan och tittar på TV. Med lågt eller inget ljud på.
Otroligt stresskänslig mao.

Ogillar starkt stress, sätter mig därför inte i situationer som kan innebära stress tex ont om tid innan ett möte med någon. Ogillar starkt även de som kommer försent till ett möte och gillar tex, inte det som de kallar en "akademisk kvart", vad är det, en högskolestuderande som knarkar och säljer stöldgods?
Varför jag inte gillar stress är för att då har jag ingen koll på läget och det försöker jag se till i alla lägen att jag har.

Jag går exv hemifrån en timme tidigare än vad jag behöver, bara för att inte komma försent. Ja, det är olika förstås, men kan inte längre komma ihåg när jag var sen till ett möte senast.

Brukar också komma i god tid till möten. Att komma för sent tror jag beror på
att man vill visa sin makt eller också kan man inte klockan.

Stresskänslig...

Är man stresskänslig skall man dagen innan tänka vad man skall göra nästa dag. Sedan tänka vilka problem, som kan uppstå och hur man löser dem. Då minskar stressen. Värst är att drabbas att plötsliga nya problem, som t.ex fel på datorn. Kan vara bra att avvakta då och tänka ett tag och söka efter information.

Jag har blivit bättre på att hantera stress. Numera försöker jag skapa en "lucka", slappna av ,tillåta lite rymd om det uppstår en obehaglig situation. En obehaglig situation kan vara t.ex om jag ska förklara någonting vilket jag är dålig på. Försöker då slappna av och istället för att låta tankarna eller orden rusa iväg liksom känna situationen och kroppen. Ibland går det bra ibland mindre bra.