Psykoterapi vid schizofreni

Jo, en sak till (Bateson).

Jag håller inte med dig om att problem på psykotisk personlighetsorganisationsnivå inte kan 'repareras' eller åtminstone lindras kraftigt. Jag tror att det många gånger går (inte alltid dock). Och jag tror att problemet handlar om brist på resurser och fel matchning när det gäller terapeut och patient, och metod och patient.

Har nu lyssnat på ovan föredrag
Tyvärr förvillar talaren begreppen, alternativt är ingången för amerikansk för att gälla här.

Psykoanalytisk teori är inte ett vedertaget begrepp i Sverige.
Att som talaren gör blanda samman psykoanalys och dynamisk psykoterapi är sedan 20, 30 eller tom 40 år fullständigt förlegat. Searle sysslade med psykoanalys på schizofrenipatienter, men det var som sagt för väldigt länge sedan.

Ska man vara petnoga bottnar all psykoterapi, dvs också KBT i Freuds gamla teorier och det är förhoppningsvis ingen som blandar ihop Freuds driftsteori med KBT.

Talarens jämförelse mellan terapiformerna blir lite som att jämföra ett äldre läkemedel som doseras enligt gammal kunskap, med ett nytt. Idag vet man att de doser som Haldol ursprungligen godkändes på är helt onödigt höga och inte rättvisande i jämförelser med nya läkemedel.

Inte heller drar vi i Sverige psykos och schizofreni över samma kam som talaren gör.

Idag har alltså stora överlappningar skett mellan kognitiv psykoterapi och dynamisk psykoterapi, och psykoanalys är sedan länge en helt egen historia. Vad talaren alltså kritiserar är alltså egentligen inte definierat. Att kritisera något utan att precisera vad innebär är en slags pseudokritik och hör inte hemma i vetenskapliga debatter. Denna miss av talaren gör att argumenten för KBT tyvärr hänger i luften. Och risken finns att folk tror att KBT är en patentlösning som det sannolikt inte är, om än väldigt effektiv för vissa problem och grupper.

Varför ska det vara så livsfarligt med psykoterapi vid schizofreni?
Är det för att den tar upp relationer mellan människor?
Att människor påverkar varandra på gott och ont, men att det sällan är något neutralt och likgiltigt som sker.

Angående psykoanalys så är det egentligen sjukt att låta en främmande person få del av ens innersta tankar och privatliv. Jag vänder mig till anhöriga istället, dom har inget av det förakt som psykpersonalen har. Den kontakten jag har med psykpersonalen rör i första hand praktiska frågor som sjukersättning och dylikt, så länge samtalen kretsar kring sådana frågor är jag inte rädd.

På 60-talet i USA så prövade men i ganska stor skala psykoanalys vid schizofreni, men man kom fram till att de flesta faktiskt försämrades i sin sjukdom. Sedan dess har man varit lite skeptisk till psykoterapi vid schizofreni i USA. Man vet alltså sedan gammalt att psykoanalys inte fungerar vid schizofreni. Det är alltså testat.

Supportive psykoterapi har jag läst att det skulle vara vanliga stödjande samtal av en case manager alltså typ personligt ombud. Det finns studier gjorda på den men effekten är mycket svagare än antipsykotika om man tittar på sjukhusinläggningar som indikator.

Är inte överraskad om psykoanalys, dvs regelrätt psykoanalys, tom visats vara 'skadlig' för vissa patienter. I USA (och möjligen även här) kan psykoanalys och dynamisk psykoterapi också möjligen liknat varandra mer, men det är alltså längesedan och gäller inte sedan flera decennier. Skulle fö absolut inte klarat psykoanalys när jag var sjuk och anser mig fortfarande inte ha tillräcklig mental hälsa för att pröva psykoanalys och dess fria associationer (av skäl som jag skrivit om ovan). Är inte rädd för terapi annars, men känner mina gränser.

Appropå föredraget ovan är det synd att talaren blandar ihop begreppen. Det finns mycket starkare skäl som talar för KBT än att hänvisa till 40-50 år gamla studier på en metod som iallafall i sverige inte längre används på personer med psykotiska problem. Om det ens någonsin skett i någon större skala. Det låter tom på 'innehållet' i den KBT han talar om, som att den är väldigt lik modern dynamisk psykoterapi. Och som sagt, idag har båda riktningarna tagit influenser från varandra men dynamisk psykoterapi fokuserar fortfarande mer på relationer och känslor och är inte lika 'hands on'.