Psykoterapi vid schizofreni

Till One:

Jo men varför dör inte sårbarheten ut?

Till Sylviaplath:

Jag förstår, det måste ha varit jättejobbigt men verkar blivit rätt bra nu? Min mamma och jag är också lite nervösa och kan leva lite uppspeedat som du säger. Just nu är jag i en sån hemsk period och kan inte sova, sover jättedåligt. Ush, hoppas att det går över.

Tillägg, vill bara klistra in något jag skrev i ett annat inlägg, jag tycker att det passar här:

Jag tror också att såna saker kan gå för snabbt. Varför är man så inriktad på att allt ska gå så snabbt. Terapi och sånt får ta den tid det behöver och man ska försöka minska på medicinen och el-chocker i så stort mån som möjligt. KBT-terapin till exempel visar effekt, men saken som ingen nämner är att man efter en tid får tillbaka sina symptom eller att symptomen hittar ett annat sätt att manifestera sig på. Så på det sättet är psykodynamisk terapi bättre eftersom man sakta får arbeta sig igenom trauman i den mån hjärnan hinner med. Idag är man så inställd på att bota direkt och operara men man låter inte folk utvecklas själva och bota sig själv, med ledning av andra hjälpare.

Teresia skrev: Till One:

Jo men varför dör inte sårbarheten ut?

Även folk med olika psykiska åkommor (och då menar jag inte bara psykoser) skaffar ju barn! Sedan är det då en kombination av den sårbarheten man ärvt plus miljön man växer upp i som avgör om man blir psykiskt sjuk eller inte. Att växa upp i en familj med störda föräldrar kan ju innebära att den sociala miljön är så otrygg att det manifisterar sig i psykiska symptom. Men utan den nedärvda sårbarheten kan man klara sig ändå. Du har väl hört talas om "maskrosbarn"?

Men om jag förstår dig rätt så tror du att uppväxten är det centrala för om man utvecklar symptom eller inte?

Sedan är psykodynamisk terapi alldeles utmärkt att gå i för att få verktyg att klara sig i livet trots de svårigheterman man hade med sig från början.
Själv gick jag i terapi i sju år (!) och jag kan säga att det gjorde mig till en mogen och fungerande människa. Jag hade från början diagnosen borderline. Det har jag inte idag, problemen med ångest kommer i perioder, men annars har jag ett bra liv.

Va glad jag blir när jag hör att människor blir bättre så som du One. Jag tror också stenhårt på psykodynamisk terapimetod. Har först gått i kognitivt inriktad terapi och det hjälpte mig inte mycket. Det var liksom lätt att säga gör det och det, tänk si eller så, men är man i det akuta skedet så fungerar inget sånt. Det håller i alla fall inte länge. Det fattar man väl själv vad man bör göra men man gör inte det för att man kan inte det just då. Sen fick jag några år psykodynamisk samtalsterapi som var så bra, men svår, det satte igån svåra processer inom mig. Men den leder till ett tillfrisknande. Jag har blivit mycket bättre med tiden som jag jag fått att bearbeta mina trauman.

Jo jag tror att miljön är den största faktorn, men ävet ett socialt arv, som man ärver för att ha levt met sin familj och inte bara genetiskt arv. Men även de som haft såvra liv som maskrosbarn kan vid en viss påfrestning också brista och kollapsa. Allt i universum har en bristingsgräns. Men visst vet jag att vissa har svår barndom bakom sig och klarar sig medan andra som också haft svår blir sjuka på ett eller annat sätt.

Men gällande det där med sårbarheten så borde den ändå bli allt mindre för sårbara människor överhuvudtaget får mycket mindre barn i genomsnitt. Så lite mysko är det att i alla fall schisofrenin består, så jag tippar därför på att det ändå är mest miljöfaktorerna som bidrar, de kan även rubba de segaste individerna om det blir riktigt hårt.

One skrev: Det man kan ärva är inte schizofreni (eller ngn annan psykiskt sjukdom)specifikt, utan man brukar prata om en psykisk sårbarhet; en "tunnväggighet" som är ärftlig. Sedan är det miljön som "hjälper till" eller förhindrar att dessa anlag utvecklas till sjukdom. Att råka ut för trauman eller ett dåligt omhändertagande de första 3 månaderna sägs lägga grunden för psykossjukdomar om sårbarhetsgenerna finns. Ju senare i utvecklingen som störningar i miljön uppkommer ju mindre är risken för just psykossjukdomar. Men många andra typer av psykiska åkommor kan naturligtvis bli följden av kombinationen gener och taskig miljö.

Det där låter ju som ganska ogrundade commonsensespekulationer. Hur skulle man kunna forska på dom första 3 månaderna och relatera till schizz? Det kan ju inte vara schizzens eget minne, och föräldrarna lär väl heller inte vara några direkt ojäviga sanningsvittnen i det här fallet? Särskilt inte om en belastning den första tiden skulle ha lett till ett schizofrent barn.

Och det som är en belastning i det ena fallet behöver ju inte vara det i det andra.

Men visst, verkar det ju som ett visst mått av lite asociala-autisktiska drag verkar ha varit för handen vid schizofreni. Verkar föresten inte insjuknandefrekvensen gå ned ganska rejält idag?