Har bara snabbt läst igenom era kommentarer men är glad över dem. Ilska är ett så tungt ämne att diskutera så jag orkar inte stanna länge vid ämnet utan måste läsa om nåt positivare som motvikt.
Det blir problem då jag sakligt och lugnt försöker diskutera med den som jag har blivit arg på varför jag blev arg och den andra inte kan diskutera alls. Personen kan vara helt likgiltig inför mina åsikter och känslor.
Idag kände jag mig mycket arg då jag gjorde utarbete , skar ner perennaväxter med en skära och det gjorde så ont i korsryggen. Kände mig arg på den person som hade planterat växterna och inte tänkt på att de skall tas bort varje höst också.
Sen kände jag mig arg på syrran som inte har fostrat sina hundar tillräckligt bra, så de drar i kopplet då man är ute och går med dem och det sliter hårt på min kropp. Jag har en svag ,sjuklig kropp. Min aggression vis jag då så att jag smällde i dörrar, då jag inte lyckades få igång ett samtal. Och det var ingen bra lösning. Sen lämnade jag syrran och de övriga och gick till min våning.
Det fanns annat också som jag hade blivit arg på idag för personligt att berätta här.
Admin 1 säkert kan klimakteriebesvär göra att jag lättare blir arg nu än förr och också den dagliga värken gör att jag har kort stubin ofta. Sedan har problemen med föräldrarnas åldrande tillkommit också och mycket annat. Jag tål inte stress bra, blir aggressiv i stressituationer. Så min fråga kunde lyda hur skall man handskas med vardagsstress.
