Hur skall ilska botas?

Jag har växt upp i en familj där man vi nog har visat ilska och vredesutbrott, men vi är dåliga på att sätta oss ner och sedan i lugn och ro reda ut varför någon blev arg t.ex. Vi är dåliga på att åtgärda problem överhuvudtaget.
Istället smäller vi i dörrar då vi blir arga och drar oss undan. Jag kan känna skam och rädslor efter att jag har visat ilska. Kan känna rädslor för hur fortsättningen skall bli då kommunikationen fungerar dåligt.

Det där är nog vanligt i många familjer, men det kanske tar sig olika uttryck.

Mitt hjärta säger att jag inte skall lämna mina föräldrar nu. Jag skall finnas till hands för dem och ställa upp för dem bara så mycket som jag orkar. Förstås hamnar jag ibland att göra mera än vad jag orkar.
Men de får ta emot hjälp av andra släktingar också och de kan anlita kommunal hemservice i framtiden vid behov.

Jag tänker mig att då man bor ensam så kan man störas av grannar som bråkar, att det inte alltid är så lyckat det heller att bo ensam. Om man som jag är ljudkänslig så kan man i ett hyreshus störas av alla möjliga ljud från grannarna, högljudd musik t.ex

I min våning som jag nu bor i är det ofta lugnt, tyst och stilla och jag får vara i fred här. Så jag bor själv till viss del. Får välja själv när jag vill höra musik o lyssna på radio och tv. Behöver inte vara rädd för bråkiga grannar.

Geta, har du haft problem med bråkiga, högljudda grannar?

Men blir det inte problem i slutändan om du upplever det som
en belastning att serva och hjälpa dina föräldrar.
Ni är ju så många barn så du borde kunna få slippa undan och
först och främst ta hand om dig själv, för allas bästa och trevnad.

Sara,

Kan din ilska bero på för mycket smärtstillande och nervlugnande??
Jag tror det kan rubba ens psykiska balans....