Admin1 skrev: Att vara arg en gång i veckan är ingenting att orda om, men vid schizofreni kan man ibland vara förbannad mer eller mindre ständigt och då kan det bli jobbigt, särskilt om föremålen för ilskan är anhöriga som man har mycket kontakt med. Ibland undrar jag om ilskan kan vara någon slags tvångstanke, eftersom den kan ständigt återkomma och handla om i princip samma sak.
Exakt, detta visar bara att tanterna är hur knäppa som helst: tanterna försöker hindra helt bra och friska normala reaktioner vilket är livsfarligt. Bli arg är helt bra reaktion framförallt när någon som här missbrukar och bara tycker godtycklig dynga för att sen precis som nazister falskt höja godtyckligheter till sk. vetenskap. Det finns ingen vetenskap i bara göra dokument och kategorier.
Att vara arg på helt oskyldiga människor, kan aldrig tjäna sitt syfte! Att trycka ned ngn som inte har gjort en ngt, kan bara tyda på att man lider av ngn slags mindervärdeskomplex och samtidigt låta de sadistiska sidorna få utlopp.
Jo, men storheten består även av att kunna säga ifrån på ett rakryggat sätt, om ngn har gått för långt. Det är som ngn här tidigare har sagt att livet är en gränsdragning. Jag tycker prestige är det mest negativa värdeladdade ord som finns.
Jag känner inte ilska längre. Men däremot så kan jag vara upprörd på någon och går då konstruktivt tillväga. När man är förbannad på någon som påhoppat en bör man visa pondus. Pondus för mig är att vara bestämd i ödmjukheten.
