Det tokigaste du gjort

Fast de mest givande samtalen man har är när när man är inlagd, kan vara ibland med en annan inlagd ibland med en personal, din rtkontaktman eller sköterska, kan ibland många gånger rättare sagt tycka att människor du träffar ute i din närmijö är så urbota dumma känslomässigt så du får själv stå som en idiot och lyssna på något de redan borde ha lärt sig eller komma till insikt om men var och en lär sig väver i egen takt och jag har en sjukdom i hjärnan och anses du inget kunna eller veta, men de bästa, smartaste och finaste har jag mött inlagd, och jag tillhör psykos avdelning där möter man känslomässigt smarta oftare än ute bland vanligt folk.

Tror jag berättat det här innan, men i alla fall. Jag gick hem till en kompis oanmäld och hon var inte hemma. Försökte då öppna först ytterdörren sedan balkongdörren med ett kontokort. Men sådant funkar bara på film, jag lovar! Arg och sur begav jag mig åter till busshållplatsen. Bussen hade nyligen gått och jag stod där ensam. Utan att tänka något speciellt gick jag fram till den fulla papperskorgen och tände på med cigarettändaren. Stora lågor flammade snart upp så när bussen kom var där en enorm brasa. Bussen bromsade in och chauffören klev ur. Han hade med sig en stor brandsläckare och det tog honom inte många sekunder att släcka alltihop som som tur var hade begränsat sig till papperskorgen. Han ringde inte till polisen utan jag klev på bussen, betalade och följde med.

Min bil fattade eld i motorn under färd. Vet ej varför? En lastbil stannade och sprutade skum från sin brandsläckare. Elden släcktes därför i ett tidigt skede. Försäkringsbolaget frågade om jag själv hade mixtrat med bilen. Den gick att reparera.

Senast som jag var inlagd på psykosavdelning var största behållningen att prata med de andra patienterna.

Körde om en långtradare som, hade vänster körriktningsvisare ute i den bistra höstmörkret. Kom ungefär halvvägs på tradaren då jag upptäckte att en bil släckte ned från helljus till halv, då var det bara att panikbromsa, det var en pv och bromsarna gick sönder och jag snurrade runt och bilarna tror det var två eller tre som körde förbi mig.

Jag fattar inte att jag varit så nära döden, men ändå klarat mig! Sedan dess har jag trott att starka krafter har övervakat mig, det var verkligen en hårsmån att jag klarade mig, berodde inte enbart på tur, måste ha varit skicklighet också?

Bilen kom från en backkrön!

skillnaden mellan oss och vanligt folk inom parentes, är att vi vet att att vi ibland gör och beter oss tokigt, vi vet att vi inte alltid gör så.

Jocke, fy vad otäckt. Hamnade du i chock? Eller hur reagerade du?