Även jag känner att jag är värdelös och att jag inte är OK som jag är. En gång var jag med om att gå och tänka att allt nu var ganska bra och att allt börjar gå i de rätta banorna igen. Då röt en röst från avgrunden att "Du ska ju döden dö, ha ha ha". Visst, tillbaka på ruta ett. Något i mig har alltid rackat ner på mig, tror det är därför jag är nojig på folk och att de skrattar åt mig.
Man kan undra om schizofreni tar energi från de s.k vanliga människorna som vägrar vilja förstå hur det är ställt med en? De har de vanliga förklaringarna som gränsar till medmänsklighet, men i själva verket ser de bara till sin egen situation. Men hur är det för oss, är de energitjuvar som får oss att tänka i onödan?
