Geta skrev: Det här att jag förlorade 50 000 kr på en bilaffär försöker jag inbilla mig att det inte var så farligt. Om jag slår ut det på 25 år som jag inte haft bil, så blir det 2000 kr om året.
Och sen komma ut från psykosen och inse det på riktigt (50 000) men det var bra att du tog dig över det! Men det låter förskräckligt.
zoidar skrev: men som man säger livet är mer än pengar.
Det var ett bra citat! Det kommer hjälpa mig mycket.
men jag har inga skulder. och jag lånar aldrig pengar. man ska aldrig låna pengar! Jag kommer aldrig låna ut pengar heller i fortsättningen. Jag vill inte gå samma grymma öde som många människor gjort. Man kan bli så knäckt. Minns henne jag träffade på avdelningen när jag var inlagd år 2014. Jag berättade om allt det på viska förut! Vänta. Kan länka tråden!
www.viska.se/kunena/allmn-diskussion/472...ell-for-henne#969638
väldigt viktigt.
Inledde tråden med:
"mig behandlade hon inte som en av alla andra. Hon hade enorma skulder och hon blev knäckt av det. Mitt på avdelningen fick hon raseriutbrott och slog på lamporna hade en annan patient berättat, hon var så uppjagad av sina skulder. Men så kom jag och hon blev genast lugnare , vi satt vid ett bord med pyssel´, ritblock och så vidare. Hon pratade med mig och var alltid lugn när jag var i närheten. Jag betydde något för henne. Hon kunde vara helt från vettet men denna sida visade hon inte mot mig. Jag räddade hennes dagar. När jag satt och tittade på solen så kom hon och satte sig bredvid. När mina föräldrar kom på besök så gick hon förbi rummet och hälsade på dem, hon var nyfiken. När jag var manisk och väldigt psykotisk på avdelningen så stöttade hon mig. Jag undrar helt ärligt hur det gick för henne, för jag bytte sedan avdelning och jag fick inte säga adjö. Antagligen kommer jag aldrig någonsin se henne igen. Jag kommer inte ihåg ens vad hon hette, men jag ser henne framför mig. Skulle jag se henne igen så skulle jag känna igen."
