Länsrätt och rättsäkerhet

Håller med dig! Kopiera in texten här, för många är tyvärr för lata för att klicka på din länk!

Till:

Chefen för Länsrätten i Kronobergs län





Målet är rättsäkerhet för den enskilde

Hela rättsväsendet har ett gemensamt mål: Att säkra den enskildes rättstrygghet och rättsäkerhet.



När jag nu under ett par års tid följt min sons handläggning i Länsrätten i Kronobergs län, och för den delen Kammarrätten, kan jag bara konstatera att ovanstående citat från domstolsverkets egen hemsida inte gäller. Rättstrygghet och rättssäkerhet torde bygga på svensk lag och att det finns en förutsägbarhet. Likväl som det gäller för vanliga brottslingar i de allmänna domstolarna borde det gälla för rättspsykiatriska patienter inom förvaltningsdomstolarna.



Jag har en bred erfarenhet av domstolar och deras handläggande av mål. Även om det i tingsrätten begås fel så görs det inte medvetet och man är noga med att följa lagstiftningen. Detta är tyvärr inte fallet i Länsrätter och Kammarrätter, där är det godtycke och moral som styr.



Både min son och jag torde vara välkända av Länsrätten så jag ska inte ta upp tid med beskrivning av ärendet. Det finns dock ett par saker som jag vill framföra och jag är medveten om att domstolarna inte diskuterar domar.



Länsrätten i Kronoberg är sedan tiden då min son först kom till Växjö, medveten om att min son inte anses vara sjuk i lagens mening. Ingen av de sakkunniga läkarna har heller påstått det. Däremot har en läkare påstått vid ett tillfälle att sonen måste vara medicinfri innan han kan få friförmåner. När så var fallet påstod samme läkare vid ett senare tillfälle att min son måste äta medicin för att få friförmåner??? Som inlåst patient är det inte lätt att veta vad som gäller. Detta gäller även då behandlande läkare. På en direkt fråga svarade ovanstående läkare att min son var frisk (detta har givetvis inte kommit med i domen). I den senaste länsrättsförhandlingen påstod den sakkunnige att min son måste lida av en allvarlig psykisk störning men kunde inte uppge vilken eller vad han byggde sitt antagande på. Även denna läkare ansåg att min son är frisk i nuläget. Både den sakkunnige läkaren och min sons behandlande läkare ansåg att Rättsliga rådet borde kallas in för att få ett säkerställt utlåtande. Detta har också kategoriskt förvägrats min son. För i vilken dager skulle det ställa länsrätten om Socialstyrelsens experter skulle friskförklara min son?



Om jag inte läst Lagen om Rättspsykiatrisk vård fel så står det klart och tydligt att man inte får ha friska människor inlåsta på psykiatriska kliniker. Där står också att en patient endast får utsättas för det tvång som anses nödvändigt. Det är också så att när det gäller tveksamheter kring en patients psykiska hälsa ska Rättsliga rådet kallas in för en opartisk utredning. Detta för att man inte ska riskera att ha friska människor inlåsta på psykiatriska kliniker.



Inget av detta har fungerat i min sons fall och man kan givetvis undra varför förvaltningsdomstolarna anser sig kunna avkunna domar utan att ha lagstöd. Det är pinsamt för svenskt rättsväsende och kränkande för den enskilde medborgaren.


Någon som begriper? inte jag i alla fall.

Vi vet ju inte varför din son har kommit till rättspsykiatrin
därför kan vi inte gärna diskutera rimligheten i behandlingen
av honom.

Geta,

Har man hamnat på rättspsyk så har man begått brott under en allvarlig psykisk störning, dvs man har varit riktigt psykiskt sjuk. När behandlingen är avslutad och man anses frisk så ska man skrivas ut, oavsett vad för brott man begått. Man får alltså inte ha friska människor inlåsta på psykiatriska kliniker oavsett om det är rättspsyk eller "vanliga" psyket. Tyvärr är det inte ovanligt att man håller kvar friska människor och ingen bryr sig. Det borde vara av intresse för var och en och framför allt för de organisationer som har att bevaka de psykiskt sjukas intressen. Problemet är alltså om vi ska tillåta att det finns friska människor inlåsta på psykiatriska kliniker?

Lagarna är väl under översyn?
Min personliga uppfattning är tyvärr Stef, att har man gjort ett brott mot lagen som ger ett tidsbestämt straff oavsett om man är sjuk eller inte. Är man sjuk skall man sitta på rättspsyk tills man är frisk. Har då tiden för strafflängden fullgjorts skall man vara fri. Har man däremot kvar strafftid, så skall man sitta i fängelse tills straffet är avtjänat. Blir man psykiskt sjuk i fängelset skall man sitta på rättspsyk tills man är frisk och strafftiden gått ut.

Det gör alla spekulationer från allmänhetens sida, att personen kommer alldeles för lindrigt undan, undanröjda.

Man kan aldrig svära sig ifrån vad man gjort, det är min uppfattning.
Jag är 58 nu och har varit sjuk i 34 år och aldrig under mina många psykoser, släppt på de spärrar som inom mig som säger att jag aldrig får skada någon annan människa.

Dessa spärrar får man aldrig släppa på hur sjuk man än är!

Dock kan jag umgås och kunna ha kul med en som gjort ett brott.

En gång i tiden så bjöd jag hem uteliggare direkt från Östra Nordstan (Jag gick ut mitt i natten och den rösten sade; HAN är det), honom satte jag mig bredvid och bjöd på en cigg, därefter började vi snacka.

Om samtalet föll väl ut, så lät jag honom följa med hem till mig där de fick ligga på en tältsäng med ett påslakans täcke med rena lakan. De fick för det första en måltid på fiskpinnar, ris och remuladsås, samt en kopp kaffe på det! De fick sedan möjlighet till en dusch om de ville det. Jag accepterade inte att de drack om jag själv inte gjorde det. De fick också lov att tvätta sina kläder och fick alltid något nytt med sig när de gick. Antingen nya strumpor eller kalsonger, för det var det stor brist på.

till saken, en del av dem erkände att de suttit inne och gjort grova brott. En talade om för mig att han dödat tre män i självförsvar(!) en annan som jag kom hem med visade att han hade pistol i byxlinningen. Jag hindrade honom senare att begå mord!!! Han berättade helt adekvat vem han skulle skjuta. Han fick 6 månaders fängelse för olaga vapen innehav i stället, detta i ett annat land. Jag sade också att jag tolererade inte vapen hemma hos mig utan han fick gå. Han fick en militär Olle till skydd för nattkylan istället.

Jag ville aldrig något ont mot dem och jag respekterade dem och det gjorde de mot mig också. Det var bara en som stal något från mig och det var en röd fiberpenna som en tog, jag träffade honom dagen efter på stan och han svarade på min fråga varför han tog den.

Han svarade; Banankompaniet behövde den! :lol:

En annan gick igenom hela mitt hem under tiden jag sov och han hade varit inne även i köksklockan för att se om jag gömt något. Han sade nästa morgon, jag vet var du gömt dina pengar. Det vart från min sida lagt motsvarande 8 000 kr i Dollar i ett kökskåp, men allt var orört! Jag sade vad bra då, och gjorde inte en ansats till att gå och titta efter eller ens titta åt det hållet. Efter morgonfikan så tog han ju och gick, och först då kikade jag på det.
Det var bara han med pistolen och en som vart så psykotisk att jag inte vågade ha hemma som jag avvisade.

Oavsett, vad man gjort får man fullt ut stå för det, sjuk eller frisk! Det är vad min rättsuppfattning säger mig!

Däremot när straffet är avtjänat, skall ingen känna något agg till den personen.....

Som tillägg vill jag säga att även myndigheter och domstolar skall respektera gällande lag!!!