Idag fick jag min diagnos Schizoid personlighetsstörning

Du Geta! hur tror du det känns att ha dödsångest inför det man ser i bilder inom sig själv? Man måste precis som räddningstjänst och andra distansera sig till det som händer, just för att bara överleva och kunna fungera i just den stunden. Chocken kommer efteråt och då bör man få hjälp att bearbeta det.

Att ha känslor är inte fel, men man måste lämna dem därhän för att själv överleva! jag är definitivt en känslo människa!

Vi som har den här sjukdomen och som jag diagnosen schizofreni borde allihop få gå i terapi för det!

Det är helt enkelt en fråga om krishantering! Ingenting annat!

Jag känner flera ggr per dygn hur mitt liv passerar revy på bara några sekunder. Det är då svårt att uppvisa känslor som är normala. Det blir då ytterlighetskänslor som skratt som inte ska vara där eller ilska som som formuleras i ord vassare än en laserkniv. Men problemet är att ingen vill kännas vid den schizofrenes vardag, ingen har tid att tänka på det förutom vi. Då blir det liksom bortkastade timmar när vi inte har en förankring i det vardagliga, att man kan säga att dem förnekar våra behov. Den schizofrenes vardag måste lyftas fram, det går inte att be om ursäkt hela tiden för att man är annorlunda. Schizoid handlar väl om depressioner och förföljelsemanier?

Jag tror att ett väsentligt problem är att alltför mycket handlar om att "tänka med huvudet". Allt blir så fixerat kring det som sker i huvudet, istället för att på olika sätt uppleva och leva med hela kroppen.
Mindfulness eller "Medveten närvaro" eller "dialektisk beteendeterapi", DBT, är olika sätt till att uppleva med hela kroppen. Att också vara kropp, och inte bara huvud.
Mina hundar ger mig mycket på så vis! Jag går ut och går med dem. Jag känner solen, regnet, kylan, vinden och hur det känns att gå, steg för steg.
Hemma använder jag Lars-Erik Uneståhls Avspännings-CD som går att köpa på Apoteket eller via nätet. Lyssnar och utför övningarna 1 och 2 varje dag. Det tar en halvtimme.
På måndagarna går jag på Qigong. Varianten av Qigong heter Chi Neng Qigong och vi tränar det i Kristofferskolan vid Brommaplan. En vacker och mystisk byggnaden i kvällens sken. Det är också inriktat på att uppleva olika delar av kroppen och verka ibland musklerna så att man rör sig noggrannt.
Det är "kännande" istället för "tänkande".
Men i vårt samhälle blir vi snabbt belönade om vi tänker, men sällan får någon uppskattning om vi känner. Kännandet är lite fult och lite farligt. Tänkandet förklaras ofta som något neutralt, objektivt och sunt.

Geta skrev: Är det så att om man uppfostras av en schizoid
eller schizotyp person så blir man schizofren?

Jag har aldrig läst om detta utan att schizoid och schizotyp skulle vara genetiskt besläktad med schizofreni och det är därför det finns en gemensam nämnare. Schizoida är ensamvargar, men det gäller också schizotyp och schizofreni oftast.

Tidigare har sagts att föräldrarna varit helt oskyldiga till insjuknandet i schizofreni, men nu finns indikationer att Expressed emotions kan öka risken att insjukna i schizofreni om man är genetiskt predisponerad för det. Expressed emotions är fientlighet, högljudd kritik och överengagemang. Tidigare sas att Expressed Emotions i en familj ökade risken för återfall i psykos vid schizofreni.

Nä, det farliga är att tankarna vänds inåt vid denna form. Man visar rädsla istället för nyfikenhet, man blir inte belönad eftersom man ger en introvert känsla. Det blir en ekorrhjul av förklaringar, man kanske till slut inte klarar att utbringa en äkta glädje?

Sunt förnuft funkar inte alla ggr, folk vill slappna av vid en konversation, människor orkar inte skärpa sig hur länge som helst i min närvaro. Så språket hjälper en inte att närma sig en annan, utan det är fördomar som hindrar en utveckling, så kunskap betyder mycket för att riva barriären.

Geta skrev: Men finns det verkligen människor som reagerar
på allt, känslomässigt?
Det skulle ju bli omöjligt att leva isåfall.
Det mesta som kablas ut varje dag i media måste vara
outhärdligt om man har sina känslor påkopplade
hela tiden..

Jag tror inte att jag reagerar känslomässigt på precis allt - men bra mycket ändå. Därför har jag ingen TV längre. Jag lyssnar sällan på radio. Och tidningar försöker jag också att undvika - allrahelst då kvällstidningarna.
När jag surfar på nätet försöker jag att nästan bara besöka såna sajter, som även barn skulle kunna klara av. För jag är nästan som ett barn, när det gäller all världens elände och ondska. Jag blir arg och ledsen och börjar gråta... Och ofta blir jag rädd också. Jätterädd!
Flera psykiatriker som jag har träffat genom åren har undvikit att ställa någon vanlig diagnos på mig. De har istället sagt att jag är extremt skör och bräcklig och känslig... Och att jag nästan helt saknar stresströskel.
Så då har de velat få mig att ta neuroleptika på grund av det - för att bli mindre känslig.
- Det är bra att det faktiskt finns känsliga människor. Men det får ju finnas gränser också, som en psykiater sa till mig en gång.
Idag tar jag inga anti-psykotiska mediciner längre. Jag försöker istället att skydda mig mot stress och sånt som jag inte tål - så gott jag nu kan. För det går inte att värja sig helt mot massmedia. De hemska löpsedlarna ser jag ju tydligt varje gång jag går ut på stan. Bäst att stanna hemma, så mycket som det nånsin går... Om jag vill må bra och kunna koncentrera mig på någonting överhuvudtaget.