Idag fick jag min diagnos Schizoid personlighetsstörning

Hej Krille och alla andra!
Intelligens och kreativitet har så många olika definitioner och förklaringar. Själv har jag märkt att jag har gott om intelligenta och kreativa människor omkring mig, men jag blir samtidigt förvånad över hur lite deras förmåga till att se och förstå saker och sammanhang leder till handlingar.

Så en intelligent och/eller kreativ människa är en människa som, för mig, är medveten om sina möjligheter till att påverka verkligheten och som noggrant väljer hur mycket engagemang och resurser som ska sättas in för att lyckas förändra samma verklighet.

Risken man utsätter sig själv och andra människor för när man försöker påverka verkligheten är att man faktiskt misslyckas och orsakar skada. För att våga ta den risken får man inte vara alltför försiktig eller rädd för att skada. Där tror jag att en del människor drar paralleller mellan å ena sidan "schizoid" och å andra sidan "psykopat". En person som inte känner av gränserna och inte visar hänsyn till sina medmänniskor. Som inte respekterar andra människors behov och som sätter sina egna behov först.
Det lilla jag vet om "schizotypa" är det jag har läst i Johan Cullbergs bok Psykoser. Där står det också lite om schizoida, att de är typ "drömmare".
Men att vara en "drömmare" är inte det sämsta tycker jag, om inte drömmarna hindrar en ifrån att leva ett verkligt liv.

aspie,

Jag har aldrig läst något om anknytningsproblematiken och schizofreni. Det fel, som föräldrarna kan göra är att om en tonåring är predisponerad för schizofreni och kanske har tidiga symptom med depressiv bild och försämrade studieresultat, så kan föräldrarnas tjat, utskällningar och ständiga påpekanden hos vissa utlösa en psykos, som sedan kan övergå i schizofreni. Om man är predisponerad för att få schizofreni, så minskar risken för att få sjukdomen om det emotionella klimatet är positivare i familjen. Jag undrar om inte denna studie kommer från Finland faktiskt.

I England upptäckte man att personer med schizofreni, som bodde ensamma eller med sina syskon hade mindre risk för att få återfall i psykos än de som bodde med sina föräldrar. Det var detta, som gjorde att man kom det här med expressed emotions på spåren.

Admin1,

Jag har inte heller läst om temat anknytningsproblematik/schizofreni. Vid anknytningsteorin är man väldigt preoccuperad på den tidiga barndomen, precis som i de gamla psykoanalytiska teorierna. Grundaren var ju psykoanalytikern Bowlby. Jag tycker att det är svårt att på ett pålitligt sätt forska och diagnostisera kvalitetet vid anknytning. Man brukar videofilma barnet både med föräldrarna och med främmande, och sedan gör man slutsatser(?). Jag har hört att föräldrar är ganska spända och rädda inför sådana skådespel.

Tyvärr har jag inte läst den första (finska?) undersökningen som Advin hänvisar till, men själv tycker jag nog att händelserna i tonåren kan ha till och med mera betydelse än vad som hänt i den tidiga barndomen. De flesta föräldrar kan på ett vettigt sätt sköta en liten unge, som är hjälplös och lätt att älska. Men tonåringarna i stället kan väcka blandade känslor och stor osäkerhet hos föräldrarna, och detta kan leda till inflammerade situationer. Jag tycker att resultatet i den sistnämnda engelska studien låter trovärdigt. Det är mestadels bra för ungdomarnas utveckling att lämna föräldrahemmet om en bra bostadsmöjlighet finns.

Den finska undersökningen finns beskriven i länken nedan. Det gäller adoptivbarn, vars riktiga mamma hade en schizofrenispektrum sjukdom och barnet hade en ökad risk att insjukna om adoptivfamiljen hade hög Expressed Emotions. Som kontrollgrupp användes adoptivbarn utan genetisk risk för schizofreni. Det är Pekka Tienari, som gjort undersökning, som bedöms vara väldigt bra.
pn.psychiatryonline.org/cgi/cont ... l/42/23/22

aspie skrev: De flesta föräldrar kan på ett vettigt sätt sköta en liten unge, som är hjälplös och lätt att älska.

Jag envisas i alla fall med teorin om hur viktigt det är att det lilla spädbarnet kan upprätta en rimligt god anknytning till sin vårdare.

De barnhemsbarnen som det talas om i den engelska undersökningen kanske var barn som redan hade en god anknytning till sin första vårdare.
Dessutom om de barn som hade predisposition för att utveckla schizofreni så måste ju risken vara mycket större i dessa fall där ingen god anknytning kunde upprättas på grund av att vårdaren hade egna psykiska problem och inte orkade med till fullo vad som räknas till "good mothering enough".

Om anknytningen var problemet och kanske uppstod under spädsbarnstiden tycker man att schizofrenin skulle debutera tidigare under barnaåren och inte som nu tidigast i tonåren, men oftast långt senare i 20 års åldern. Jag har läst boken Surviving schizophrenia och boken Psykoser, vilka inte alls tar upp anknytningsproblematiken. Det verkar inte alls vara något man idag diskuterar vad gäller uppkomsten av schizofreni.