Jag och min kp

It is quite simple: If you have a split cognitive profile and are both ahead of and far behind your peers, and those in your environment focus only to what you are good at, the child's natural response is to cover up what he is hopeless at, so as not to disappoint parents and teachers. At some point, this will simply drive you crazy. At 23 it pushed me into an acute, then permanenent psychosis. Simply put, I was overrated. Or rather, my strong points might have been rated correctly but my weak points were ignored, because those around me assumed an overall intelligence. The positive feedback of special education teachers will produce personality disorders in these defective children. Narcissistic projection does not come directly from parents, but parents desperately want to believe teachers who tell them that their disabled child is smart. My uneducated parents had no way questioning these well-meaning, semi-educated fools, (invariably women, so I want to call them c***s) so I cannot really blame them.

Cosmos skrev: Självmord har aldrig legat för mig men jag har däremot tänkt på det som en möjlig utväg när allting annat inte är det. Det sägs att de som verkligen begår självmord har aldrig sagt ett ord åt någon utan tvärtom, verkar gladare den sista tiden. IngeF, ditt självmord skulle inte utmynna i något gott för någon, allra minst dig själv. Försök att göra en lista på det positiva i ditt liv.

Økonomisk har jeg det langt romsligere enn nesten alle andre i min situasjon. Utover det er det ingenting positivt.Du tar dessuten feil, Cosmos, mitt selvmord vil være en besparelse for norske skattebetalere. I en romslig velferdsstat har de livsudugelige ganske høy negativ verdi, som er langt verre enn å være verdiløs.

(Ska du skriva på engelska i fortsättningen?)


Mina föräldrar var som dina. Det negativa skulle tigas ihjäl. Min mamma blev "ledsen" när jag någon gång berättade hur jag mådde och där satt jag för att få henne att må bättre. Jag blev tystare och tystare, mina tankar och förehavanden skrev jag ner i min dagbok. Sedan en dag kom jag på min mamma med att läsa den. Det var den definitiva knäcken på min tillit, inte bara till henne utan till alla människor.

IngeF,

Jag hoppas att du fortsätter att skriva på norska. Det är roligt att träna sin norska. Ibland är det lite klurigt men det mesta går att förstå. Det är enstaka ord som jag inte förstår.

Det var jag som inte förstod ett stycke. (Därför engelska) Då förstod jag,

Cosmos skrev: (Ska du skriva på engelska i fortsättningen?)


Mina föräldrar var som dina. Det negativa skulle tigas ihjäl. Min mamma blev "ledsen" när jag någon gång berättade hur jag mådde och där satt jag för att få henne att må bättre. Jag blev tystare och tystare, mina tankar och förehavanden skrev jag ner i min dagbok. Sedan en dag kom jag på min mamma med att läsa den. Det var den definitiva knäcken på min tillit, inte bara till henne utan till alla människor.

Nei, jeg kommer til å skrive norsk. Som regel blir jeg forstått. Det var bare en respons på forespørsel. Om du leser, så kan du se at jeg egentlig overhodet ikke klandrer mine foreldre for at de lot seg lure av pedagogene. På den tiden trodde alltid de uten utdanning på dem med litt utdanning. Slik var det rett og slett. At min mor var skyldbetynget for å ha fått en lausunge, er egentlig noe helt annet, og en storm i et vannglass som tydeligvis betyr mye mer for slektningene på min biologiske fars side enn for meg. Gifter man seg ved 20 års alder, er utroskap nesten ikke til å unngå.

Faren for å bli overvurdert ved CP er nok meget stor. Fordi man ser hjerneskadd ut, blir folk livredde for å framstå som intolerante, og man tyr til psykososiale bortforklaringer. Den motoriske funksjonsnedsetningen ved CP er alltid et resultat av hjerneskade. Hva er mest sannsynlig: At hjerneskadde har skjulte kvaliteter, eller at de har skjulte defekter?