Har jag Schizofreni?

Nibla skrev:

Jocke skrev: Nej, nej, du behandlas omkring ett standardförfarande kliniskt sett, då du fortfarande är så ung. Man kan inte säga helsäkert just nu, men den låga dosen kan i slutändan vara befriande? Men manierna och de sexuella tvångstankarna tyder i dagsläget med på affektiv känslor.

Hur menar du med befriande? Efter första tabletten så kände jag direkt lite skillnad, det var igår, idag har jag tagit en och känt mig mest orkeslös och illamående, vilket dock kan bero på andra saker iofs..

Men det går väl att bota manierna och de sexuella tvångstankarna med medicin, t ex abilify? Även om de är affektiva?

Om jag får förklara det på ett bättre sätt, så är det som om jag drömmer, jag vill "vakna", men kan inte vakna. Jag är liksom inte närvarande, här och nu, känner inte känslorna och känner mig inte "här" så att säga, det är väldigt konstig känsla jag besitter nu och har besuttit i snart 2-3 år i alla fall, jag kommer inte ur det. Förstår du lite hur jag menar? Det är möjligt att det är någon form av psykos eller så, det vet jag ju inte. Kan liksom inte se saker och ta in de och tänka - känsla - handling.. Utan det går direkt tanke (ej logisk) - handling (oftast idiotiskt om det inte är vanliga saker)..

Som om någon skriver till mig "jag hatar dig", så kan jag uppfatta det som att personen bara skriver sådär för att bla bla bla och att om jag skriver såhär eller såhär, så händer det här.. Men det blir helt sjukt:/ vet inte om det är något psykosliknande heller dock?

Ja, känner du dig snöpt av medicin, så kan du pröva de behandlingsmetoder som finns i dagsläget, kbt för depressiva. Kan du i själva verket ha en depression? Var väl lite som du för sisådär trettio år sedan. Ångrar mig nu med intagandet av dessa preparat.

Jocke ovan,

Det är möjligt, för när jag var liten så gick jag alltid undan, sökte aldrig tröst och fick aldirg kramar och sådant, annars är det ju en bra familj, inte det, bara det att jag pressade tillbaka gråten, alla känslor och gick undan istället för att få utlopp för de så att säga. Det kan ju också göra att jag får såna problem, nu än idag har jag ju extremt svårt att gråta även om jag försöker, känns fel och tror att någon ska bli arg på mig eller så. Det värsta som kan hända för mig är att man blir "upptäckt" eller "sedd" så att säga och någon frågar "hur är det egentligen?" osv.. Alltså känns som folk hånar mig. Såna röster och vanföreställningar har jag i mitt huvud, särskilt att mamma finns där och blir arg på mig (hon skrek mkt när jag var mindre när hon blev arg och så), så har blivit väldigt tillbakadragen och fått skit dåligt självförtroende och självkänsla och har valt att istället "låtsas må bra" och så.. Så möjligt att det ligger massa känslor undantryckta inne i mig som jag inte får ut, som blir en depression?

Så jag vet inte vad som är självförvållat och vad som är sjukdom..

Nibla skrev: Så jag vet inte vad som är självförvållat och vad som är sjukdom..

Med tanke på vad du berätta så är det knappast självförvållat. Och psykisk sjukdom uppstår inte helt ur det blå. Det är en reaktion. Igentligen borde det inte få heta sjukdom.

zoegas,
Det är tabu att tänka så....

Geta,

Blir man kåt av Abilify?

Nä, men frånvaron av ännu starkare medel, kan trigga igång den lille...

Summa sumarum, du blir kåt om du lägger av med antipsykotika, då du är omedicinerad, eller har en låg dos Abilfy i kroppen. Abilify har verkan, men trots det har man känslor!!!!

Ablify har tyvärr för svag effekt, rent antipsykotiskt, annars hade det varit det självklara valet för mig.